Ännu en resa norrut

Entré till festivalområdet


Mästerfotografen Nils


K-märkt hotell


Innergård


Hotellets bidrag till sub-kulturen "roliga kinesiska
skyltar"


Inspirerande herrar


Kända ledare som bott på hotellet

Även denna helg gjorde vi en resa norrut, denna gång till Harbin som ligger knappt 100 mil nordöst om Beijing. Varför, kan man ju undra; kyla är ju inte direkt något som varken jag eller Nisse är särskilt förtjusta i. Den stora attraktionen med Harbin är dock den årliga Is -och Snöskulpturfestivalen som hålls i januari, och den enda anledningen till att man vill sätta sin fot där mitt i smällkalla vintern. Klimatet påverkas av närheten till Sibirien och medeltemperaturen på vintern är knappa minus 17 grader. Det kändes. Det var kallt. Det var verkligen väldigt kallt. Det var helt enkelt så in i h-e kallt, och det är många år sedan vi frös så mycket som vi gjorde denna helg.

Vi tog flyget lördag fm och efter ca 1 1/2 timmes resa landade vi i Habin. Taxi in till stan, men redan här går det snett. Taxichaffisen har nämligen riggat sin mätare och kilometrarna går i dubbelt så snabbt som de borde. Dock är vi lite luttrade sedan förut och vid ankomsten till hotellet tog Nisse till det beprövade tricket att ta foto med mobilen på killens förarbevis (som alla precis som i Sverige måste ha uppsatta synligt). Då blev killen om väntat jätteskraj och vill helt plötslig inte ha något betalt alls. Till slut enas vi om en rimlig summa och går in på hotellet för att checka in.

Hotellet vi ska bo på heter Harbin International Hotel och byggdes redan 1937 av någon rysk kommunistarkitekt. Under åren ha flera kända kinesledare, inklusive Mao, bott här. Tyvärr visar det sig att personalen nog sitter fast rätt djupt i den kommunistiska känslan för service.

Vi har förbetalt rummet och har med oss en voucher som vi räcker fram. På denna står både mitt och Nisses namn, men på deras bokningslista (som det tar dem dryga 10 minuter att hitta) står bara mitt namn. Stor förvirring utbryter. Efter ytterligare 10 minuter kan de möjligen gå med på att även han kan få bo där. Sen vill de ha en "deposit". Nix säger vi; rummet är ju betalt i förväg. "Men, säger dom, i rummet finns ju en minibar och tänk om ni börjar dricka sprit allt vad ni orkar och dessutom ringer utomlands". Vi börjar nu ledsna på det hela och förklarar med stor tydlighet att vi inte är intresserade av varken minibaren eller telefonen. De skickar då raskt upp en ur personalen som blixtsnabbt tömmer hela kylskåpet samt stänger av telefonenför utgående samtal. Efter en knapp halvtimme är rummet sedan ok för oss att beträda. Pust!

Rummet visar sig sedan bestå av 2 rätt stora rum, där det yttre rummet nog främst använts som rökrum. Att det luktar urk är rätt givet. Tyvärr har vi även fönster mot en inomhusgård, och därför ingen möjlighet att få in lite frisk luft. Bara att bita ihop och se det som en intressant kulturupplevelse således.

Efter ett snabbt ombyte, där alla varma plagg vi har med oss tagits på, går vi åter ner till receptionen för att få hjälp med en karta, samt vägbeskrivning till isutställningen. Dumt tänkt av oss; vi borde förstått bättre efter den miserabla incheckningen. En karta säger de ska finnas på rummet; Nisse går och kollar men ingen karta finns. De säger sig då vara villiga att sälja oss en karta för 4 yuan och kommer då med en vanlig turistkarta med annonser etc som nog borde vara gratis. Dessutom bara på kinesiska, och personalen verkar inte heller någonsin ha sett en karta förut för de kan knappt peka ut var hotellet ligger. När vi sedan frågar var isutställningen är blir de helt ställda och går fullständigt bet på uppgiften. De verkar knappt ens begripa att det är en isutställning på gång. Då vi tagit med några utrivna sidor ur en tidning med bilder på isskulpturer lyckas vi till slut få dem att förstå och att skriva ner namnet på stället på en lapp. Lagom irriterade ger vi oss ut för att leta taxi med lappen i högsta hugg.

Det finns inga lediga taxi. Efter 20 minuters letande fryser vi som satan. Äntligen en som stannar. Vi visar lappen; han skakar på huvudet och kör vidare. En stund senare; nästa bil stannar, kollar in lappen och väser "100 yuan". Vi slänger igen dörren. Nästa bil stannar; nickar när han får se lappen och vi hoppar in. Äntligen! Efter några meter vill han dock se lappen igen, och skakar då på huvudet. Svänger runt hörnet och stannar samt gestikulerar att vi ska hoppa ut. Vi gör så och börjar nu undra om vi någonsin ska få se några isskulpturer. Efter ytterligare en stunds irrande hittar vi äntligen en taxi som är villig att köra oss dit. Han vill ha 40 yuan vilket vi snabbt säger OK till. När vi väl kommer fram står mätaren på knappt 20 yuan, så ca dubbelt upp för honom. För oss gällde det dock att överleva, så det är väl ok även om man är lite allmänt förbannad på den totala laglösheten.

Efter att ha besökt isutställningen och frusit som hundar lyckas vi hitta en taxi tillbaka. Han vill ha 50 yuan, men vid det här laget har vi resignerat och säger ja. Väl tillbaka på hotellet blir det ett varmt fotbad innan vi ger oss ut för att hitta lite mat. Här vänder det dock och blir positivt; den restaurang vi planerat att äta på visar sig helt otippat ligga granne med hotellet och vi behöver bara gå 50 meter. Stället är en gammal rysk restaurang som heter Portmans och vi äter rysk kaviar samt biffar som är helt ok. Mätta drar vi oss sen tillbaka till vårt inpyrda hotellrum. En rätt jobbig dag, fast avslutningen var bra.

Ost är konstig mat

Ostdisken på April Gourmet. Notera den tibetanska
yak-osten i mitten

När västerlänningar förfasar sig över alla "konstiga" saker som kineserna äter (typ tarmar, hönsfötter osv), så glömmer vi lätt bort att även det omvända föreligger; vi äter saker som de anser vara knäppa. Högst upp på listan över de saker kineser inte begriper att vi kan stoppa i munnen ligger tydligen ost. De gillar inte ost i allmänhet och särskilt inte grönmögelost som de betraktar som otjänlig föda (vissa västerlänningar kanske håller med). I vår lokala butik finns dock en helt OK ostdisk, som nog torde vända sig nästan uteslutande till expats. Fast det kanske ändrar sig med tiden, som mycket annat.

Londontaxi?

Lite vilsen Londontaxi

2007 startades ett joint venture mellan det engelska bolag som gör de karaktäristiska Londontaxina och ett kinesiskt bolag. Inför OS levererades 30 bilar som körde handikappade personer. Vad som sades då var att bilarna enbart skulle finnas i Beijing under OS, men de verkar ha blivit ändrat. Bilen ovan såg vi för några veckor sedan uppe vid Commune by the Great Wall.

Hemma igen

Kopia av världens äldsta jorbävningsvarnare
finns på terminal 2

Dagen efter loppet blir det återfärd till Beijing. Minibussen (som vi hoppas funkar nu) ska hämta upp oss kl. 11, så det bör bli en välförtjänt sovmorgon. Dock visar det sig praktiskt svårt; kl 6 ringer första väckarklockan (jag har glömt att stänga av mobilens väckning sedan gårdagen), kl 6:10 gör även Nisses mobil repris. Klockan sju ringer telefonen, och vi blir återigen informerade om att minibussen ska hämta oss klockan 11. Nästa störning är städerskan som knackar på den första gången vid åtta-tiden och sedan återkommer ca. en halvtimme senare. Väldigt jobbigt att få sova ut på det här hotellet!

Minibussen visar sig dock vara reparerad sedan i torsdags, och färden ut till flygplatsen går galant via motorvägen. Vid hemkomsten möter oss Mats chaufför och vi får lift hem till Park Avenue. Kvällen blev mycket stillsam.

Vasaloppet chinese style

Det gäller att hålla värmen så gott det går


Elitåkare och motionärer huller om buller


Enorm snöskulptur vid starten

Studenterna kör ett kortare lopp på ca 2 km

Redo för start

Nisse kommer in för sista varvningen

Tur att det finns varm blåbärssoppa

Tidig väckning och buss ut till skidområdet som ligger ca. en timme bort. Det är tre bussar som far i kolonn, eskorterade av polisen. Kallt som bara den; bussens termometer anger minus 20 grader. Väl framme vid starten går vi snabbt in i omklädningstälten, där amatörer och elit springer om varandra och slåss om platser framme vid de oljefat som ställts dit som värmekällor.

Innan starten släpps ballonger och vita duvor iväg. Publiken, som till övervägande del består av utkommenderade soldater i vinterrockar, jublar förstås. Det är inte särskilt många på startlinjen, och vi hamnar bara några meter bakom elitåkarna. De flesta motionärerna ska åka bara ett varv på banan (16,7 km) men alla startar samtidigt. Precis som i Sälen inleds loppet med en kraftig stigning där det blir kaos. Fältet blir dock utspritt tämligen omgående, och det är ingen direkt trängsel i spåren, även om första utförslöpan som väntat slutar i "plockepinn". Vätskekontrollerna innehåller som sig bör äkta varm blåbärssoppa, fast vattnet och bananerna som erbjuds har nästan frusit till is i kylan.

Det är dock inte särskilt mycket snö, och loppet körs därför helt på konstsnö. Den vassa snön sliter rejält på vallan, och för min del står det klart rätt tidigt att det endast kommer bli ett varv av tre denna dag. Nisse har dock fått en vallaburk av en snäll norrman efter det första varvet, och han kör därför vidare, fullföljer hela loppet på drygt 5 timmar och får sin välförtjänta medalj. Mycket strongt gjort! De inte alltför erfarna arrangörerna lyckas dock med bedriften att missa hans målgång, varför han i resultatlistan står som DNF (Did Not Finish). Rätt surt efter denna bedrift, men vid telefonkontakt med Nordic Ways i efterhand visar det sig att han inte är den ende som drabbats. Sannolikt lär de få rätta upp resultatlistorna, annars är väl chansen rätt liten att den utländska motionärerna vill komma tillbaka någon mera gång. Redan nu får man känslan att det nog blir svårt att göra detta till något större event här i Kina; det är färre än 50 deltagare på den längre sträckan.

På plats i Changchun

Nils och Mats med guiden Eve på flygplatsen


Fina tal på borgmästarens bankett


Gustav Vasa himself var förstås också på banketten


Bansträckning; man kör tre varv


Banprofil; verkar rätt brant på slutet

Så har vi då tagit oss till Changchun i Jilinprovinsen nordöstra Kina. Här kör man sedan 2003 det kinesiska Vasaloppet, och vi har varit modiga/dumma nog att anmäla oss till den längre distansen; 50 km. Flera års total avsaknad av skidträning kan möjligen ha en viss inverkan, även om vi tränar rätt flitigt på gymmet till vardags.

När vi anländer till Changchun är det soligt, klart och ca 15 minusgrader. Det lär bli en kall dag i skidspåret sannolikt. Vi möts av guiden Eve, som läser engelska på universitetet i stan. Hon och flera andra har utkommenderats av stans borgmästare som frivilliga under dessa dagar för att hjälpa utlänningarna till rätta. Den minibuss vi ska åka med har dock gått sönder, och när den väl anländer efter en stunds väntan visar den sig bara kunna åka i ca 40 km i timmen och kan därför bara åka på småvägarna in till stan. Nåväl, efter ungefär halva resan möts vi av en stor buss och får byta för vidare färd till hotellet Shangri-La mitt i stan.

Väl framme på hotellet blir det jakt på vallahjälp. I samband med Vasaloppet "orginal" kan man ju lämna in sina skidor för att få professionell hjälp med vallningen, och vi hade förhoppningar om att kunna muta någon för att erhålla motsvarande service här. Tyvärr är killarna som vallar superstressade och inte mottagliga alls. Vi går därför till vallarummet för motionärer (ett vanligt hotellrum som rensats på möbler och där man lagt plast på golvet), och lyckas tigga till oss lite valla från andra snälla skidåkare. Lägger på den så gott vi kan; vi får väl se imorgon hur länge det håller.

På kvällen är det bankett som borgmästaren anordnat till vår ära. Tjusiga tal, skålning samt mat ingår förstås. Allt är över runt kl. åtta och det blir en tidig kväll. Imorgon går bussen ut till spåret kl. 7:30.

Gott nytt år!

Glittriga hattar hör nyåret till

Nyårsafton tillbringades på restaurang SALT tillsammans med några goda vänner. Stämningen var på topp och det hela blev nog lite "festligare" än vad som var helt lämpligt med tanke på vad som komma skall. Senare idag bär det nämligen av till Changchun, ca 1,5 timme norr om Beijing med flyg. Vi ska där åka det kinesiska Vasaloppet som går av stapeln den 2:a januari.

En dag på isen

Nu har isen lagt sig i Beijing. Idag besökte vi sjön HouHai som ligger innanför 2:a ringleden och lite norr om Förbjudna Staden. Detta var första gången som vi besökte området vintertid, på sommaren är det ett känt tillhåll med många resturanger och barer runt sjöarna.

Ett antal uthyrare av skridskor och diverse åkdon har delat in isen i olika sektioner och tar inträde(10 RMB) för att besöka själva isen. Alla var riktigt glada och det var ett riktigt spektakel med alla som försökte åka skridskor och annat.

Snart är det nog dags för oss att plocka fram långfärdsskridskorna.

Samling på isen

Länsman övervakar det hela

Hyra skridskor

Sockervadd för äldre barn

Åkdon för is

Hårding sjunger inför bad

Hårding på väg mot ett uppfriskande bad

Jäntor på isen

Par på isen

Glada kälkåkare

Snyting vid tuppkälke

Alla har det dock inte lika enkelt

Solen skiner i diset


Karta över sjöarna

En stuga i bergen

Snart färdig stuga


Bygginspektion


Kinesisk rördragarkonst


Delar av byns gamla skola (och den gamla åsnan)


Mats och Monika på promenad i byn


Någon slags körbärsliknande bär som vi fick smaka på


Vår chaufför Wu Gang fick ett stelfruset skinn, som han
skulle låta sy en pälskrage av


Nils och Mats dricker varm mjölk (som ju passar sååå bra
med öl...)


Spa-byggnaden inne i Commune by the Great Wall

Vår kamrat Mats håller sedan lång tid tillbaka på med ett byggprojekt. De är några stycken som gått ihop för att fixa till en fritidsstuga uppe i bergen. Från början var det hela tänkt som ett större, arkitektritat hus, men omfattningen på projektet har avtagit i takt med att tiden gått. Det blev helt enkelt för svårt att ro det hela i hamn. Idag for vi dit tillsammans med Mats för att inspektera progressen.

På vägen tillbaka stannade vi på Commune by the Great Wall och åt lunch. Det är ett åtta kvadratkilometer stort exklusivt område med separata villor, spa, restaurang etc som ska vara skönt att ta in på under tex en helg. Det ligger uppe vid den Kinesiska muren vid Badaling, vilket är drygt 5 mil norr om Beijing. Själva stället verkar rätt stiligt, även om det var ganska så kylslaget inomhus när vi var där. Tyvärr var väl maten ingen riktig höjdare (typ dyr, västanpassad kinamat) och servicen var mest förvirrad. Varför tex kannan med varm mjölk dök upp förstod vi inte riktigt. Vi hade beställt te och varken på engelska eller mandarin låter orden te och mjölk lika. Mats tips att gå ihop med några vänner och hyra en hel villa, samt ta med egen mat som man lagar till verkar vara bra.

Under en korkek

Nisse under en korkek

Dagens stärkande promenad gick bla förbi relativt nyöppnade the Village vid Sanlitun. Här finns många internationella butiker, tex världens största Adidasaffär i tre våningsplan, Nike och Puma med, samt Kinas hittills enda Apple-butik. Det finns även ett flertal restauranger och barer här.

Julhelgen till ära fanns även en äkta korkek utplacerad inom området. Sannolikt har de inte en blekast aning om alla svenskars speciella anknytning till just korkekar i juletid.

Dagen efter

Årets juläpple

På julaftons kväll hade vi middag med Mats och Jean. Det mesta i julmatsväg hade vi lyckats få tag på; skinka, gravad lax, köttbullar, prinskorv, julmust etc. Dessutom kryddat med lite privatimporterade saker som Västerbottensost, Vilmas knäckebröd samt choklad från Ejes. Vi tittade även på Kalle Ankas julprogram. Det var första gången som Jean såg detta, men troligen inte den sista eftersom hon nu har lyckats gifta sig med en svensk kille. Då hör det liksom till hela paketet. Hon lyssnade under stigande förvåning till vår berättelse om hur man förut bara fick se Disney en gång per år i Sverige. Lät ungefär som Kina under värsta kommunisteran tyckte hon, och vissa likheter fanns det väl.

När kvällen var slut och de skulle gå hem hittade vi ett litet julpaket utanför vår dörr. Personalen från management office hade gått runt till alla lägenheterna och lagt ett litet juläpple utanför alla dörrarna. Snällt!

God Jul!

Glögg framför Maos mausoleum

Vi önskar alla våra vänner en riktigt God Jul eller 圣诞快乐 som man säger här! Det uttalas shèng dàn kuài lè om ni vill ger er på och stila med att säga god jul på mandarin så här under OS-årets allra sista dagar.

Som traditionen bjuder samlades många svenskar nere på Himmelska Fridens Torg kl. 11 och drack glögg och åt pepparkakor. Jämfört med förra året var det väl ung hälften så många människor där, vilket nog speglar det förändrade ekonomiska läget på ett rätt bra sätt. Många har helt enkelt fått åka hem.

Förberedelser inför julen

Svensk julmust och (fransk?) julvodka i rött stassfodral

Inför julen måste naturligtvis diverse rätter till det svenska julbordet inhandlas. Mycket går att hitta på IKEA (se tex bilden ovan), men skinka, prinskorvar och revbensspjäll införskaffas på den tyska slaktaren. När jag var där idag träffade jag på flera svenskar som var där för att hämta upp sina förbeställda skinkor.

Hutter!

Idag är det förfärligt kallt ute. Vi vaknade vid sjutiden av att blåsten ven utanför fönstret. Drog snabbt täcket över huvudet och somnade om. När vi väl masade oss upp såg vi att det var minus 12 grader ute, och en nordvästlig vind på över 10 sekundmeter. Det som brukar kallas "wind chill factor", dvs gradantal plus vindstyrka motsvarade minus 27! Definitivt den kallaste dagen vi upplevt sen vi kom hit, och vi har sällan sett så få kineser ute på gatan nedanför vårt hus. Eftersom isoleringen tyvärr inte är den bästa runt fönstren, så tog Nisse helt enkelt och tejpade igen dem i sovrummet. Blev definitivt både tystare och varmare.

Framåt kvällen tog vi en taxi ner till the Tree och åt pizza. Vi såg till att få ett bord nära den vedeldade pizza-ugnen. På sommaren vill man istället sitta så långt från den som möjligt.