Ännu en vinmiddag

I lördags var det dags för ännu en vinmiddag; den tredje i ordningen för vår del. Den förra vi var på var inte helt lyckad tyckte vi. Visserligen var vinet superbt (från en australiensisk liten exklusiv vingård som heter Leeuwen Estate), men resten var ingen riktig höjdare. Middagen hölls på det femstjärniga hotellet Shangri La och vi hade höga förväntningar på maten, som enligt ryktet skulle vara mkt bra. Det började bra med förrätten, men sen var det inget mera direkt minnesvärt. Det tristaste var dock själva miljön; gissar på att runt 150-200 personer var där, och det kändes som man var på en av de där offentliga mottagningarna som ofta hålls i stora konferenssalar. Borden var runda och det var 10 personer vid varje bord, så det gick bara att prata med dem som satt precis bredvid. Man kan säga att vi inte hade någon direkt tur med bordsplaceringen; bredvid Nisse hamnade den fotograf som skulle dokumentera det hela. Han sprang mest omkring hela tiden och när han väl satt stilla kunde han bara tala kinesiska tyvärr. Vid bordet satt även två par som tillhör kategorin ”äldre västerländsk man med mkt yngre och mkt snygg kinesisk kvinna”. Dessvärre är den synen ganska så vanlig här; man får hoppas att båda parter är nöja med vad de får ut av de hela, men som utomstående betraktare känns det ju lite osmakligt.

Hur som helst; den middag vi var på i lördags var helt olika och mkt bättre. Det var en chilensk producent (Santa Rita) som presenterades, och en entusiastisk chilenare var på plats och berättade om det olika vinerna. Middagen hölls på en malaysisk restaurant och vi var väl ca. 25-30 personer där, så det hela var mera intimt. Blandningen på folk var verkligen stor; vid vårt bord satt en italienare, en kvinna från Namibia och hennes sydafrikanska make, en kille från Belgien, en från Schweiz, en amerikan och tre kineser (nej, Bellman var inte där!). En kinesisk tjej som satt närmast mig var i 30-årsåldern och hade en MBA från Universitetet i Utrecht, Holland – hennes engelska var utmärkt. Hon är marknadsdirektör för ett företag som pysslar med förmedling av förnyelsebara energitillgångar i norra Kina. Definitivt mkt intressant att samtala med henne! När middagen var över och vi skulle fara hem insisterade den glade chilenaren på att vi alla skulle gå på salsa-klubb istället, men för vår del slutade kvällen där.

Dagen efter var definitivt ”dagen efter”, men det var en mkt fin höstdag i Beijing, så vi tog en promenad i Chaoyang-parken och spanade in diverse kinesiska aktiviteter, såsom metning av guldfiskar i liten damm, samt färd i stor bubbla på vatten. Efter detta äventyr var det var dags för Nisse att packa sina väskor och ge sig av till flygplatsen. Han skulle fara iväg på sin första tjänsteresa utomlands. Vart? Jo till SonyEricsson i Kista…