Dags igen...

En stolt och glad segrare


OBS de nyfikna åskådarna bland träden

Nu har han gått och vunnit i golfen igen min käre make! Denna gång var det "the SAS Monthly Medal" och som namnet avslöjar så var det SAS som stod som sponsorer för 1:a priserna i A- resp. B-klassen. Nisse lyckades vinna klass B och vann därmed en flygresa Beijing - Skandinavien T/R! Rätt schysst pris får man säga... Dessutom fick han ytterligare en fin "golfgubbe" att ställa in i prisskåpet hemma. Börjar bli trångt där nu.

Förresten så kom han precis tillbaka från just Skandinavien; ett möte i Lund krävde hans närvaro i förra veckan och det blev en tvådagars blixtvisit i Skåne.

Vin från Rhone-dalen

Familjen Guigal på besök

Igår var vi iväg på en vinmiddag igen - det var ett tag sedan sist. Vinmakaren som var här på besök var familjen Guigal; en av de mera kända vinmakarna från Rohne-dalen i Frankrike. Vinerna vi drack var alldeles utsökta och vill man dricka mera av ett av dem CÔTE-RÔTIE - Côte Brune "La Turque" 1998 så får man lägga upp runt 4 000 RMB per flaska. Lite väl dyrt kanske; vi får spara oss tills vi kommer till Sverige för där kostar den "bara" 1 350 kronor. Fast då är det ju en 2002 förstås.

Här beläggs allt vin med lyx-skatt och beskattas med drygt 40% i skatt. De viner som är av högre kvalitet blir då rätt dyra innan de når ut till konsumenterna. Fast å andra sidan; när man väl vill handla så ringer man bara en leverantör, och vips så blir det hela levererat till dörren några timmar senare. Rätt praktiskt och tid är ju också pengar.

Tre dagars landssorg

TV-bild på de utländska underhållningskanalerna

Klockan 14:28 idag var det exakt en vecka sedan den stora jordbävningen i Sichuan och man hyllade offren genom att stanna alla aktiviteter i tre minuter. Många stod tysta med sänkta huvuden, men eftersom det här är Kina så var det många som istället för tystnad valde att tuta sina bilar under denna tid eller använda någon annan form av ljudeffekt.

Tre dagars landssorg har utlysts, och på de utländska underhållningskanalerna på TV finns ovanstående stillbild. Alla former av underhållningsrelaterade aktiviteter i landet ligger nere under den här tiden.

Insamlingar till Sichuan

Insamling i receptionen där vi bor

Tiden efter den stora jordbävningen i Sichuan har präglats av en oerhörd uppslutning bland alla kineser vad gäller viljan att hjälpa till. Överallt vart man än går så står det insamlingsbössor; i affärer, på min skola, på Nisses jobb osv osv. Ikväll gick vi på en thailändsk restaurant och åt middag. När vi klev in så talade personalen om att alla kvällens intäkter skulle gå till hjälpen. Dessutom bidrog personalen genom att skänka sina löner för idag. Naturligtvis bidrog vi lite extra genom att lägga mycket dricks.

Ikväll pågår även en stor insamlingsgala på TV. Bland de drygt 70 kanaler vi får in så sänder man galan på ca. 50 av dessa. Popstjärnor, barn och folk i militäruniform står sida vid sida och sjunger live på galan.

2008 har inte varit ett särskilt bra år tycker många kineser. Här i Kina är tron på olika siffrors inneboende "magi" väldigt stor. Siffran 8 ska vara särskilt lyckobringande, sägs det. En av Nisses kinesiska kollegor hade dock satt ihop följande lilla fundering;

"25 januari, naturkatastrof, snöstorm
14 mars, Tibet självständighet, mänsklig katastrof
12 maj, naturkatastrof, jordbävning
2 + 5+1 =08
1 +4+3 = 08
1 +2+5 = 08
8 augusti , -08 Olympiska Spelen
Ett sammanträffande?"

Ja, man kan ju undra...

Huset gungade

Som ni säkert läst i tidningarna så drabbades centrala Kina av ett kraftigt jordskalv tidigare idag. Omfattningen av skadorna är ännu inte klarlagd, så det återstår att se hur illa det egentligen var. För egen del så befann jag mig hemma och satt vid datorn. Plötsligt började jag känna mig yr i mössan, men insåg snart att det inte var inne i mitt huvud som det snurrade; istället var det huset som svajade. Det hela höll på i knappa två minuter, men det var rätt långa minuter tyckte jag. Efter att det hela lugnat ner sig ringde jag Nisse, men han förstod ingenting. Tydligen var det så att det var bara de som befann sig högt upp i höghusen här i Beijing som märkte något av skalvet, för ute på gatan fortsatte trafiken som vanligt. Vi bor på den 20:e våningen så här svajade det dock rätt rejält.

Någon timme senare så hade dock även de på Nisses jobb insett att det varit en jordbävning, och de skickade då ut denna instruktion till de anställda:

• Please find place to hide if earthquake happens.
• The hide place is better to be close to solid furniture, to big pipe, wall corner
• Grasp necessary living material.
• Power off surrounding fire, electricity, gas.
• Don't be panic.

Dag 5 – Baisha och åter till Beijing

Huvudgatan i Baisha


Hembesök hos lokal gumma


På innergården har inte mycket hänt under årens lopp


Bra med egen kycklingbur på gården

Som sista aktivitet innan hemresan till Beijing blev ett besök i byn Baisha. Den ligger en knapp mil utanför Lijiang och är ca. 800m år gammal. Här har inte särskilt mycket hänt sen byn byggdes direkt; gummorna går fortfarande omkring i sina gammaldags blåa kläder och bär korgarna på rygg. Männen verkar mest sitta och titta. Särskilt många unga ser vi dock inte; de flesta har flyttat in till stan istället för att söka jobb.

Efter en cappucino på ett café (jodå, finns även här) så blir det färd till flygplatsen för retur till Beijing. Dessvärre är vårt plan försenat, så vi missar anslutningen i Kunming. Som tur är har vi utmärkt hjälp av vår researrangör Caroline, så efter några telefonsamtal (vad gjorde man innan mobilen fanns egentligen?) så hade hon bokat om oss och vi anlände till Beijing endast 1 ½ timme senare än planerat.

Sammanfattningsvis, en mycket trevlig resa till en fantastiskt fin provins i Kina. Vi ska definitivt se mera av landet framöver.

Dag 4 – Tigersprångsklyftan

Margareta och Monika på väg uppför


Vår guide Zhao Fan visar vägen


Vi har gått från Tinas gästhus till
vänster på bilden


Kändes säkrare att gå än att åka bil nära stupets kant


Nisse kollar in bergsgetterna


Flera vackra vattenfall vandrade vi förbi


Trötta vandrare tar igen sig lite

Området kring Tigersprångsklyftan lämpar sig alldeles utmärkt för vandringar, och det är exakt det som de flesta turister gör här. Vår vandring tog ca 6 timmar, mot de planerade 4 timmarna. Vi kom nämligen på att om vi förlängde vandringen så skulle vi slippa åka bil förbi de allra värsta bitarna på vägen tillbaka, så det var bara att knalla på. Rätt skönt på alla sätt och vis, dessutom sken solen på oss hela dagen. Medan vi gick fick Roger ett SMS hemifrån; det hade varit ett jordskalv i grannprovinsen Sìchuān och hans anhöriga ville kolla att han var OK. Vi hade dock inte märkt något och inte visste vi väl då att detta bara var ett litet förskalv till den stora jordbävningen som inträffade där en dryg vecka senare.

Efter några timmars bilfärd tillbaka till Lijiang, återkom vi till vårt gamla hotell och vilade ut efter vandringen. På kvällen blev det middag samt tidigt i säng.

Dag 3 – Jadedrakens berg

Redo för bergsbestigning


Linbana upp på berget, golfbana i bakgrunden


4 506 meters höjd enl. stenen


4 492 meter enl. Nisses GPS


Kineserna åker kana på hög höjd


Böneklockor vid bergets fot, enligt Naxifokets legender
så är Jadedrakens berg ett heligt berg


Tigersprångsklyftan


Tinas gästhus där vi bodde en natt


Utsikt från sovrummet


Lättade resenärer stärker nerverna


På kvällen blev det dansa av!

Som tur var så var vädret bättre när vi vaknade nästa morgon. Vi for upp till Jadedrakens berg, som är 5 596 meter högt. Det går tre olika linbanor upp, en av dem upp till 4 506 meter. Den tog vi såklart och efter diverse köande for vi upp. Det är den högsta höjden jag någonsin varit på och man märkte att det var lite jobbigt att andas där.

Efter att ha ätit lunch (starkt kryddad scampi – mums) for vi vidare till den andra sidan av bergsmassivet. Där ligger Tigersprångsklyftan, som är en av världens djupaste raviner med en fallhöjd på 2 500 – 3 000 meter. Själva namnet kommer från en gammal legend om en tiger som sägs ha hoppat över klyftan på dess smalaste ställe (ca 30 meter).

Själva vägen dit var bitvis en prövning; den mycket smala vägen går precis invid stupet, och den är inte i särskilt bra skick då det är vanligt med ras här. Att det inte heller finns några räcken behöver jag väl knappast nämna. Någon timma tidigare hade vi dessutom passerat en olycksplats där en bil dagen innan hade störtat ner i floden (3 turister dog). Alla var oerhört tacksamma när vi äntligen var framme vid målet välbehållna och vi var tom tvungna att stärka oss med lite Maotai (kinesisk sprit, smakar ung. som dålig grappa) för att lugna nerverna lite.

Vi bodde kvar uppe vid klyftan över natten, på ett gästhus som heter Tinas. Vi befann oss då väldigt nära Tibet och vår guide berättade att det i nuläget inte beviljas några tillstånd för arrangerade resor till Tibet. Han var inte alls nöjd med att det blivit så oroligt då det slår rätt hårt på de inkomster de erhåller genom turismen. Även Tina själv hade drabbats av avbokningar och hon var rätt less på politik i största allmänhet – bad for business.

Dag 2 - Lijiang

De tre pagoderna i Dali


Ringmuren i Dali är restaurerad


Dags att plantera ris


Ankomst till Lijiangs gamla stad


Hotellets innergård i Lijiang


Orientens Venedig


Konstnären signerar den snidade tavlan vi köpte

Nästa dag for vi med jeep vidare norrut till Lijiang. Innan avfärden såg vi lite mera av själva Dali. Bl a annat så gick vi en bit på ringmuren samt såg de Tre Pagoderna. Dessa utgör själva symbolen för staden Dali och är dryga 1000 år gamla. Den mittersta är drygt 69 meter hög.

Färden mot Lijiang gick vidare, och nu lämnade vi dalen och for vidare upp i bergen. Själva Lijiang ligger ca 500 meter högre än Dali, på ung. 2 500 meters höjd. Staden har en historia som sträcker sig mer än 800 år bakåt och är berömt för sitt välordnade system av kanaler och broar. Den kallas ibland "Orientens Venedig" och den gamla delen av staden finns sedan 1997 på UNESCO:s lista över världsarv.

Lijiang är sedan 1 400 år tillbaka huvudorten för naxifolket, en av de mindre minoritetsgrupperna i Kina med en folkmängd på mindre än 300 000 personer. Naxifolket är speciellt känt för sin matriarkaliska samhällsstuktur, d.v.s. ett samhälle där makten är koncentrerad till kvinnan. Detta syns även i deras över tusen år gamla språk, det enda hieroglyfiska språket som fortfarande används idag.

På vägen till staden stannar vi vid flygplatsen och plockar upp våra två resekamrater, Roger och Margareta. De lämnade Beijing en dag senare än vi gjorde och flög direkt hit istället.

Eftermiddagen och kvällen blir rätt lugna; enligt planen skulle vi ha farit upp på Jadedrakens berg, men då vädret inte är riktigt klart så beslöt vi oss för att spara detta till morgondagen. Lite stilla strosande i gamla staden, lite shopping samt en fika blev dagens aktiviteter. En lugn middag samt biljardmatch på hotellet fick avsluta dagen.