Dagens hike blev rätt fylld av missöden dessvärre. Vi inledde med ett besök på Memorial Museum of Tunnel Warfare som ligger ca 5 mil nordöst om Beijing. Här byggde byns innevånare tunnlar för att komma undan de japanska ockupanterna under 40-talet. När vi skulle gå in på museet uppstod dock en typsikt kinesisk situation; i vanliga fall så är det fritt fram för utlänningar (undrar om det även gäller japaner...?) att besöka stället mot att man betalar ett inträde på tio yuan. Eftersom det nu är OS-år så har det dock bestämts att det ska vara fritt inträde under 2008, MEN istället måste alla besökare uppvisa ett ID-kort. Dessvärre hade inte alla hike-deltagare med sig dylikt, och några skulle därför bli kvar utanför. Men som vanligt i Kina så löser det mesta sig, bara man tar det lugnt och låter lokalbefolkningen sköta förhandlingarna. Vi fick därefter gå in på museet och även gå ner i några av tunnlarna.

Utanför museet

Nisse vid ett plan (liknande svenska Tunnan)

Fosterländsk väggmålning

Inne i tunnlarna

En tunnelman tittar fram
Efter tunnelbesöket for vi vidare för själva hiken. Vicky berättade glatt för oss i bussen att "förra gången de gjorde denna hike så hade de tappat bort sig, men den här gången skulle det inte bli några problem eftersom vi hade en lokal guide med oss". Dessvärre blev det väl inte riktigt så; nog var mannen lokal alltid, men någon guide kan man inte säga att han var. Den första delen av den planerade sträckan kunde vi enl. honom inte gå, då det är mycket torrt i markerna nu och man därför inte får vistas där pga brandfaran (de utgår från att alla röker och slänger fimpar omkring sig). Istället fick vi gå på en asfalterad väg en bra bit, innan vi äntligen fick börja gå på stigar istället. Efter ca 20 minuters vandring tappade guiden dock bort stigen och div. palaver uppstod. Då ingen visste riktigt vad som skulle ske blev det istället lunchpaus där vi befann oss, medan man funderade på nästa steg. Ytterligare några lokala killar dök upp, och efter maten ledde de oss i alla fall iväg på en hyfsad promenad, även om sträckan blev klart kortare än vad som från början var tänkt. Som tur var kom vi dock fram till byn där bussen skulle hämta upp oss.
Efter avslutad vandring blev det mat och dryck på den lokala "guidens" mathak. Bussresan hem tog ca 1,5 timme, men mellan den 4:e och 5:e ringleden stannade bussen plötsligt på motorvägen. Något slags fel hade inträffat, men som tur var lyckades de få fart på bussen igen och vi kunde ta oss tillbaka till Lido.
När kommit hem igen blev det ett varmt bad, med levande ljus och glögg. En skön dag till sist, och som det brukar heta: vi hade ju i alla fall tur med vädret!
Karta över tunnlarna

Nisse vid ett plan (liknande svenska Tunnan)

Fosterländsk väggmålning

Inne i tunnlarna

En tunnelman tittar fram
Efter tunnelbesöket for vi vidare för själva hiken. Vicky berättade glatt för oss i bussen att "förra gången de gjorde denna hike så hade de tappat bort sig, men den här gången skulle det inte bli några problem eftersom vi hade en lokal guide med oss". Dessvärre blev det väl inte riktigt så; nog var mannen lokal alltid, men någon guide kan man inte säga att han var. Den första delen av den planerade sträckan kunde vi enl. honom inte gå, då det är mycket torrt i markerna nu och man därför inte får vistas där pga brandfaran (de utgår från att alla röker och slänger fimpar omkring sig). Istället fick vi gå på en asfalterad väg en bra bit, innan vi äntligen fick börja gå på stigar istället. Efter ca 20 minuters vandring tappade guiden dock bort stigen och div. palaver uppstod. Då ingen visste riktigt vad som skulle ske blev det istället lunchpaus där vi befann oss, medan man funderade på nästa steg. Ytterligare några lokala killar dök upp, och efter maten ledde de oss i alla fall iväg på en hyfsad promenad, även om sträckan blev klart kortare än vad som från början var tänkt. Som tur var kom vi dock fram till byn där bussen skulle hämta upp oss.
Efter avslutad vandring blev det mat och dryck på den lokala "guidens" mathak. Bussresan hem tog ca 1,5 timme, men mellan den 4:e och 5:e ringleden stannade bussen plötsligt på motorvägen. Något slags fel hade inträffat, men som tur var lyckades de få fart på bussen igen och vi kunde ta oss tillbaka till Lido.
När kommit hem igen blev det ett varmt bad, med levande ljus och glögg. En skön dag till sist, och som det brukar heta: vi hade ju i alla fall tur med vädret!
1 kommentar:
Hela tillställningen verkar varit fullkomligt förvirrad - tur att ni har GPS i kameran så ni i efterskott kan se var ni egentligen var...
/BW
Skicka en kommentar