Tigrar?

Att det är tigerns år som infaller är svårt att missa. Man hittar dem lite överallt, men det är inte alltid det är självklart att det verkligen föreställer en tiger. Den till vänster ovan ser mera ut som en lite fet tax utan ben, medan den högra är klart godkänd som tiger.

Nyårsgåva

Varma tofflor

Som traditionen bjuder fick vi även detta år nyårsgåvor från vår Ayi. Denna gång blev det varsitt par tofflor, riktigt sköna faktiskt. Att gå omkring inomhus i Kina utan tofflor är nämligen otänkbart. Och för er som undrar - ja, hönan dök upp även detta år :)

Återfärd till BJ

Första kön vi incheckningen


Barnparkering på flygplatsens damtoa


Tvål och vatten i samma manick

Efter en skön och avkopplande vecka var det så dags att fara tillbaka till Beijing. Resan gick bra, men man irriterade sig återigen på den usla flygplatsen i Chitose. Först en jättekö för att röntga allt bagage INNAN incheckning. Det fanns EN maskin för samtliga passagerare, så naturligtvis blev det en jättekö. Efter detta skulle man gå till passkontrollen, där samma visa upprepade sig igen - EN maskin enbart och lång kö. Suck. Mönstret känns tyvärr igen från den utrikes flygplatsen Narita i Tokyo, även den är något av en mardröm att komma igenom. Tacka vet jag Beijings flygplats, här går det undan minsann.

Massor med snö

Riktiga julkortsvyer


Nisse åkte off-pist


Skidfantom


Monika åkte i de snälla pisterna


Skidnovis


Härliga vyer ner över dalen


Fint väder i liften...


... förbyttes ibland bara på några minuter till detta


Snödjupet vid nedre liftstationen

Fem skiddagar blev det i Niseko, och dagarna var rätt lika varandra. Nisse gick tidigt för att komma ut i backen när liften öppnade vid 8:30. Själv tog jag sovmorgon och såg till att komma upp innan 10 då frukostbuffén stängde. Några timmars skidåkning per dag i de snälla backarna räcker för min del, och jag lyckades äntligen lära mig att göra ordentliga carving-svängar. Fast blir det för brant fegar jag ur och tappar tyvärr tekniken, så det finns lite att jobba med.

Annat kan man säga om min skidfantom till make. Han åkte helst off-pist, ute i den djupa pudersnön. Branter är ju inte heller några problem för hans del, även om det inte var så många svarta backar här. Självfallet avslutades även hans skiddagar senare än mina.

Lite olika prioriteringar för oss således, men badanläggningen var vi överens om att den var toppen. Rätt tidiga middagar och vi slocknade oftast runt 22-tiden. Skönt!

Skidskola

Uppställning innan skolan börjar


Plogning på led ner till liften


Vila trötta fötter vid kaminen


Automat för att köpa saker i stugan



Många av japanerna var rätt bra på att åka skidor. Det var även många duktiga snowboardåkare där, fördelat på ungefär 50/50. De flesta yngre verkar dock ha gett sig på snowboard.

Skid- och snowboardskolorna var även oerhört välbesökta av entusiastiska deltagare. Det såg rätt kul ut ibland, men glada var de och alla är ju barn i början.

Trevligt hotell

Vårt hotell


Monika studerar busstidtabellen med ankorna


Afterski runt brasan


Två feta minihästar i entrén


Först måste man tvaga sig ordentligt


Sen kan man gå ut...


... och bada i den varma källan

Hotellet vi bodde på hade "skandinavisk design" enligt deras egen beskrivning på hemsidan. Vet inte om jag håller med, men fint var det i alla fall. Rummen var helt ok och de tre restaurangerna var även de bra. Två dagar buffémiddag, två dagar japansk mat och en dag med grilltabberas. En kväll tog vi bussen till huvudbyn och åt pizza för omväxlings skull. Själva byn såg inget speciellt ut för världen; ung som Sveg.

Självfallet hade hotellet även en onsen; en badanläggning, dit man går och tvagar sig ordentligt efter en dag i backen. Härligt att sitta i den varma källan och betrakta det snöklädda landskapet.

En av de stora fördelarna med hotellet är den lätthet med vilken man kommer ut i backen. Varje rum har ett skåp tilldelat nära utgången, där man förvarar skidor och pjäxor etc. över natten. Du bär sen ut dem, spänner på skidorna och kan lätt glida ner till liften. Perfekt ordnat, ingen kånkande på utrustningen alls.

Ankomst till Hokkaido

Niseko ligger västerut på Hokkaido


Vi får gå i trupp ut till bussen och följa guiden


Nedfarterna vid Annupuri


Gott om snö finns det definitivt här

Vi anländer till Japan och ön Hokkaido ung mitt på dagen. Det är gott om tid tills bussen ska gå till resorten, och den tiden visar det sig att vi väl behöver. Flygplatsen i Chitose (vid Sapporo) är nämligen inte alls särskilt anpassad för internationella flighter och det bildas en jättekö vid passkontrollen. Väl igenom går det dock smidigt, och vår förbokade bussresa funkar utmärkt. Ankomst till hotellet vid 17-tiden - härligt att äntligen vara framme.

Vi bor i byn Annupuri, som är den resort som ligger längst västerut på ön. Detta innebär att det är just här som den mesta snön faller, då nederbörden kommer in västerifrån och bildas till snö vid bergen. Själva berget Niseko Annupuri är inte särskilt högt, 1 309 meter, men det är inte fallhöjden som lockar, utan pudersnön.

En natt i Seoul

Kallt i Seoul


Middag på lokalt hak


En hattaffär gick vi förbi


Egen kaffemaskin på hotellrummet

Vägen till Japan går via Seoul, där vi spenderar en natt. Vi hade tänkt fara dit en helg under våren, men nu får vi besöket avklarat "på köpet" istället. Vi anländer till stan sent på eftermiddagen och far sen med en oerhört fin buss in till hotellet. Bussen kör en runda genom staden till olika hotell, så vi får en rätt lagom liten minirundtur.

Seoul är en stad som ligger på flera kullar, något jag inte fattat sedan tidigare. Den är mera lik en stad i Kina än någon högteknologisk storstad, typ Tokyo. Lite oväntat faktiskt, jag trodde Seoul och dess innevånare var mera sofistikerade.

På kvällen tar vi en promenad, tittar lite i affärer och äter middag. Huttrande återvänder vi sen till hotellet. Morgonen efter blir det tidig start ut till flygplatsen.

Lite bowling

Monika laddar för strike


Barnen får använda specialställning för att spela


Bra ölsortiment på Frank's place

Det blev lite lagom slappa aktiviteter igår. Först en promenad bortåt Lido, och för omväxlings skull tog vi rutten utanför 4:e ringleden. Det är märkligt hur kort sträcka man behöver färdas för att hitta ett helt annat Kina, utan Starbucks och McD. Istället var det gamla hutonger och rätt allmänt skruttig bebyggelse. Fast när vi gått igenom det området kom vi fram till en affär där de sålde Harley Davidson, så det vara bara en kort avstickare i den mera kinesiska verkligheten.

Lunch/middag blev det på Ganges indiska restaurant, innan vi gick vidare till bowlinghallen inne i Lido-komplexet. Gott om banor lediga, och vi spelade tre serier. Efter denna tröttande aktivitet blev det varsin öl på sportbaren Frank's Place innan hemfärden.

Imorgon blir det äntligen lite paus från allt pangande här. Då far vi till Japan för en veckas skidåkning på denna resort. Färden går via Seoul, där vi först övernattar innan vidare flyg till Sapporo. Ska bli skönt att komma iväg ett tag.

På bio

Blå figurer på bio

Igår gick vi på bio för första gången här. Det har liksom inte blivit av förut, men 3D versionen av Avatar måste ju bara ses på bio. Under The Village finns en stor biograf, och det ser ut som i väst. Till vår stora glädje gick det även att köpa popcorn med salt på - annars brukar man alltid hälla socker på dem här. Biljetterna kostade 120 RMB styck, vilket kan jämföras med 150 sek i Sverige. Rätt dyrt för att vara i Kina med andra ord.

Vad tyckte vi då om själva filmen? En fantastisk upplevelse för ögat och örat, men själva storyn har man väl sett förut. Den lär nog sopa hem en massa välförtjänta Oscar snart.

Var är våren?

Fortfarande vinterlekar i parken


Pyntat för vårfestivalen


Körsbärsblommor hör ju till våren - här i plast


Svårt att ta miste på vilket år det blir


Nästan klart för årets vårfestival (vårt hus i bakgrunden)

I samband med det kinesiska nyåret firas även Chunjie, eller vårfestivalen. Normalt brukar nämligen våren anlända just under denna vecka, men detta år lyser den hittills med sin frånvaro. Vi har fortfarande flera minusgrader på nätterna, och det är knappt att den orkar upp på plus under dagen. Hoppas det blir bättre snart, för nu är jag trött på kylan.

Gott nytt tigerår!

Så är det då dags för tigerns år. Utanför pågår fyrverkerierna och smällarna för fullt. Fast det är inte lika "illa" som vi tidigare märkt av under den sista dagen under firandet, sannolikt för att de flesta lämnat stan för sina hembygder. Det är bara "lagom" mycket smällare och fyrverkerier, även om det det är med nattsömn innan midnatt bara är att glömma. Den sista dagen av firandet lär väl dock bli ett inferno som vanligt.

En lite konstig känsla är det; när man läser svenska tidningar så är det vilken lördag som helst (förutom att OS invigts förstås), men här är det verkligen annorlunda. Allting har gått i viloläge, Beijing har i princip tömts på folk och man märker att det är en stor helg, ungefär som dagen innan julafton. Man rycks lätt med, och det känns som om vi nästa år nog kommer att få besöka det Östasiatiska museet för att få vår beskärda del av kaninens år.

Vad sker då i samband med nyårsfirandet? Svd har gjort en liten guide som finns här.

Nedräkning till pang-pang

Dags för Tigerns år


Vakt med hjälm vid fyrverkeristånden


Påbud om när man får använda fyrverkerier

Nu är det inte så långt kvar tills årets smällhelvete bryter ut. Det kinesiska nyåret inleds nämligen imorgon, då vi stiger in i tigerns år. Nyåret brukar innebära smällare och fyrverkerier under de 15 dagar som firandet pågår, men detta år har myndigheterna infört vissa restriktioner. Kan ha att göra med att man lyckades elda upp ett helt hotell med hjälp av fyrverkerier förra nyåret. Vi är i alla fall rätt glada över att vi innanför den 5:e ringleden "bara" behöver bli lomhörda fyra av dagarna; de första tre och den sista dagen under firandet. Och för er som tror att jag överdriver ljudnivån - nej, det gör jag inte!

Potatisman

Gatumat i Beijing

En rätt vanlig syn på vinterna är försäljarna av rostad sötpotatis. Dessa står ofta i anslutning till busshållplatserna, och många passar på att stoppa i sig en rostad potatis medan de väntar på bussen.

Innan vi for till Kina träffade vi en släkting som tidigare bott här. Hon berättade då om just sötpotatisen, men för henne hade den fyllt ett annat syfte. Hon brukade nämligen köpa två stycken, och stoppa en i varje ficka för att hålla värmen. Nog ett rätt bra tips.

Lampor i massor

Många lampor finns det


Mera traditionella kineslampor


En kristallkrona kanske?


Golvlampa med Kalashnikov


Eller varför inte en häst med lampskärm på huvudet?

Dags att börja pricka av saker på vår inköpslista inför hemfärden senare i vår. Idag tog vi oss till en stor lampmarknad, Shilihe, som ligger invid 3:e ringleden. Efter lite irrande i området, hittade vi igen rätt byggnad. Utbudet är enormt, men det är oerhört mycket som man inte alls vill ha. Efter ett tag blir man rätt "lampmätt" och orkar inte riktigt ta in något mera.

Två stycken PH-lampor lyckas vi dock hitta, och försäljaren prutar 50% på priset på eget initiativ. Ovanligt, man brukar få kämpa ett tag innan priset blir det rätta, men skönt att slippa.