Den borttappade byn

Emil von Schultz och Jan-Erik Johansson


Fyra av fem Nick i betyg


Husets vin var prisvärt

Ibland kommer man till vissa platser lite av misstag, och det kan bli helt otroliga upplevelser. Vi var just med om en sådan. Vårt nästa mål under semestern var Västkusten, men vi ville ta det lite lugnt och ta ett stopp med golf och övernattning på vägen. Valet föll på Forsbacka GK i Åmål, men tyvärr var deras golfhotell redan fullbokat. Jag letade då på ett värdhus som ligger en knapp mil därifrån, nämligen Svanskog värdshus i den lilla tätorten Svanskog. Den har historiskt hetat Svaneholm, men 1996 lyckades tydligen Lantmäteriet göra fel på sin karta och ändrade namnet till Svanskog. Rättning ska visst vara på gång dock, vilket år som helst.

Efter golfrundan kör vi mot Svanskog. Vi ser inte till några människor och lyckas köra igenom hela byn (tog max 2 minuter) utan att hitta värdhuset. En vända till så dyker det dock upp och vi parkerar utanför. Stället verkar dock vara helt öde även det, men vi blir varmt välkomnade i dörren av värdhusets ägare Emil von Schultz. Han är en distingerad herre i sina bästa år, och han börjar genast berätta de mest otroliga historier om vad han varit med om. Vilka som är sanna får man nog bedöma själv. Till sin hjälp har han köksmästaren Jan-Erik Johansson, även han en vithårig herre, med helt fantastiska polisonger.

Här har tiden helt stått still sedan 70-talet ungefär (även om det på deras hemsida står att "i Svenskog står tiden aldrig still"). Inredning, böcker, tidningar och maträtter; allt kommer från en svunnen tid. Maten är de oerhört stolta över eftersom de gör allt "från scratch", och visst är den helt ok. Kanske inte jättespännande, men vällagad.

En annan källa till oerhörd stolhet verkar vara att artisten Nick Borgen (ni kanske möjligen minns honom från "we are all the winners" i den svenska Melodifestivalen 1993... eller inte...) verkar gilla stället skarpt. Han har nämligen gett det 4 av 5 Nick i sin egen bedömningsskala. Vi får även reda på att han kommer att anlända mitt i natten, så om vi blir väckta så vet vi varför.

Vi sover oss dock igenom detta drama och när vi lämnar Svanskog bakom oss och kör mot Västkusten nästa dag är vi på det klara med att vi upplevt något minnesvärt. Lite Twin Peaks känsla mitt i Dalsland - who would have guessed?

När vi återvänt från semestern såg jag att det skrivits en artikel i Värmland Folkblad om värdhuset. Även reportern fick höra en hel del berättelser verkar det som.