Helgen tillbringades för min del i ryggläge tyvärr. Hittills har vi klarat oss från diverse olika magåkommor, men nu var det dags. Inte så mycket att göra åt utan bara att härda ut. På min språklektion i tisdags kom då den obligatoriska frågan; zhèige zhoumò, ni gàn shénme (=vad gjorde du i helgen)? Med hjälp av diverse lösryckta ord samt pekande på magen, så gick väl budskapet fram på något sätt. Eftersom kineser inte riktigt har samma uppfattning som västerlänningar om vad som känns lite mera privat än intressant för alla, så fick jag då lite frågor om exakt hur magsjukan hade yttrat sig, och klassen fick därpå glatt lära sig vad diarré heter på kinesiska… (om någon nu mot förmodan undrar, så heter det ”la dùzi”). Kanske lite mer information än vad jag hade tänkt mig förmedla till omvärlden, men fullt naturligt för en kines.
Om man vill läsa lite om vardagslivet här i staden och få en bra och humoristiskt berättad historia om skillnader mellan hur kineser och västerlänningar betraktar olika saker så kan jag varmt rekommendera boken ”MEI WENTI” av Catarina Lilliehöök. Väldigt mycket av det hon skriver om där känner man onekligen igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar