Tänk er en söndagmorgon. Det är inget direkt planerat för dagen, så du ligger kvar i sängen och tar det lite lugnt. Telefonen ringer och följande dialog utspelar sig;
"wèi (=hallå), wèi, do you speak Chinese? "
Jag svarar då sanningsenligt; "no I do not."
“Please pay attention, please pay attention."
“OK…….”
“please go to the bank today – bye!”
…var på den som ringt har fullgjort sitt uppdrag och glatt lägger på telefonen!
Det finns ju ett antal frågor som då dyker upp:
1. Varför ska jag gå till banken?
2. Vilken bank ska jag gå till?
3. Vad är det jag ska göra när jag väl kommit dit?
Nu tror vi oss ha listat ut vad det hela gick ut på i alla fall. Det är nämligen så att det inte skickas ut några telefonräkningar i ”hard-copy”, istället så ringer en automatisk telefonröst upp och meddelar (enbart på kinesiska) att det nu är dags att betala räkningen samt även hur mycket den uppgår till. Man kan sedan gå till en betalningsautomat som finns här på området och betala för sig med hjälp av bankomatkortet. Det lärde vi oss nämligen den hårda vägen – telefonen blev spärrad för utgående samtal då vi inte betalat vår räkning på ca. 30 RMB. Nu har jag dock lyckats lära mig hur systemet fungerar, samt begriper även delar av vad ”räknings-samtalet” går ut på, så vi gick snällt och betalade skulden. Vi får väl se om det kommer några fler mystiska uppmaningar….
Efter att ha löst (?) detta mysterium var vi iväg till årets julmarknad som arrangeras av den lokala SWEA-föreningen. Där köpte vi lite lusse-bullar, drack glögg och åt pepparkakor. Kanske lite tidigt för att det ska vara någon riktig julstämning, men glögg är ju alltid gott när det är lite småkyligt ute.
"wèi (=hallå), wèi, do you speak Chinese? "
Jag svarar då sanningsenligt; "no I do not."
“Please pay attention, please pay attention."
“OK…….”
“please go to the bank today – bye!”
…var på den som ringt har fullgjort sitt uppdrag och glatt lägger på telefonen!
Det finns ju ett antal frågor som då dyker upp:
1. Varför ska jag gå till banken?
2. Vilken bank ska jag gå till?
3. Vad är det jag ska göra när jag väl kommit dit?
Nu tror vi oss ha listat ut vad det hela gick ut på i alla fall. Det är nämligen så att det inte skickas ut några telefonräkningar i ”hard-copy”, istället så ringer en automatisk telefonröst upp och meddelar (enbart på kinesiska) att det nu är dags att betala räkningen samt även hur mycket den uppgår till. Man kan sedan gå till en betalningsautomat som finns här på området och betala för sig med hjälp av bankomatkortet. Det lärde vi oss nämligen den hårda vägen – telefonen blev spärrad för utgående samtal då vi inte betalat vår räkning på ca. 30 RMB. Nu har jag dock lyckats lära mig hur systemet fungerar, samt begriper även delar av vad ”räknings-samtalet” går ut på, så vi gick snällt och betalade skulden. Vi får väl se om det kommer några fler mystiska uppmaningar….
Efter att ha löst (?) detta mysterium var vi iväg till årets julmarknad som arrangeras av den lokala SWEA-föreningen. Där köpte vi lite lusse-bullar, drack glögg och åt pepparkakor. Kanske lite tidigt för att det ska vara någon riktig julstämning, men glögg är ju alltid gott när det är lite småkyligt ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar