Vasaloppssöndag

Årets start på Vasaloppet


Nisse åt grillade revbensspjäll

Som brukligt är så är ju den första söndagen i mars Vasaloppssöndagen. Även vi kollade in starten "live" via SVT-play. Den brukar funka rätt bra, men hackar rätt betänkligt om för många använder tjänsten samtidigt. Starttiden var rätt lämplig för vår del, lagom till eftermiddagsfikat kl. 15:00.

Efter att ha kollat in starten for vi till en skräddare vid Sanlitun (ovanpå Friendship market) för att lägga en beställning på lite ny klädsel till en soffa vi har hemma. Vi har tagit med de gamla fodralen och ska låta sy upp nya. Skräddaren räknade ut att vi kommer att behöva 13 meter tyg, så vi ska vid tillfälle fara till Tygmarknaden för att inhandla något snyggt möbeltyg. Man tar sen tyget till skräddaren som syr upp det hela.

Passade sen på att ta en lunch/middag på Union Bar and Grill i the Village. Det behövdes lite västerländskt käk efter all kinesisk mat den sista tiden.

Åter hemåt sen för att kolla in Vasaloppets slutfas. Vi kommer i lagom tid, men blir blåsta på själva avgörandet. Precis när upploppet kommer lyckas nämligen SVT-play göra ett litet "skutt" framåt efter buffringen och vi missar målgången. Nio mils åkande och så hoppar den till just där - typiskt.

Middagsbesök från Sverige

Middag på Xiao Wangs i Ritanparken

Förra sommaren var det tänkt att vi skulle gå ut och äta middag med några svenska vänner som var i Kina för att adoptera ett barn. Middagen blev dock aldrig av, då det tyvärr gick snett med adoptionen. Efter nästan ett år har de olika inblandade parterna rett ut trassligheterna, och nu var det äntligen dags igen. Förhoppningsvis går det bra den här gången.

Vi hade i alla fall en mycket trevlig kväll tillsammans med Janne, Annika och deras dotter Lina. Vi önskar dem stort lycka till i Chongqing nästa vecka!

Normalt ett vårtecken

Det enda "gräs" som är grönt nu


Tigergolfare


BLGs kepsar - årets modell till höger


Triinu och Lynne sköter medlemsanmälan


En av sponsorerna gav gratis manikyr


Donna med John från Old Scottish Putters

Precis som förr om åren så inleds BLGs golfsäsong med en lunch på Capital Club. I vanliga fall är alla då sugna på att komma igång med spelandet, men ännu så länge känns golf lite avlägset. Antagligen var det kalla vädret även anledningen till att det var färre gäster vid lunchen än vanligt. Vi får väl hoppas på att det blir lite varmare nästa torsdag när det är tänkt att första speltillfället ska ske, jag håller tummarna.

Lunch på Opposite House

Anna och Jane i The Opposite House


Stilig design


Snygg svit


Här kunde man väl tänka sig att bo

Jag var och åt lunch tillsammans med Anna och Jane igår. Vi åt på Sureno, en restaurant som ligger inne i ett av stans bästa hotell, The Opposite House. Hotellet ligger ner i the Village vid Sanlitun och är ritat av en japansk arkitekt. Designen är rätt stram; inget överdåd alls. Snyggt.

Då Jane har känningar i resebyråbranschen hade hon fixat så att vi fick en liten rundtur i de olika rummen/sviterna. Det minsta kostade ung 1600 RMB / natt och sen gick det raskt uppåt, beroende på rumstyp. Fanns även en penthouse-svit, men där kunde vi inte komma in. Skulle gärna bo där, om någon annan betalade förstås.

Polar classic inställd

Kommande helg var det tänkt att årets golfpremiär på hemmaplan, Polar Classic, skulle äga rum. Tyvärr blir det inget av med det, för man kan ju knappast spela golf om det är snö på banan. Trist! Förr om åren har vi ju haft rätt kul; se här och här.

Får verkligen hoppas att det blir varmare snart, det SKA verkligen inte vara snö här så här års.

Äntligen slut på pangandet

Röda skyar...


... och gula


Nisse köpte ett smatterband


Snöa ska det inte göra så här års


Snöade i soffan gjorde det


Resterna sopas upp

Den 15:e dagen på det nya året är det nymåne, och då infaller Lyktfestivalen. Det firar man med att hänga upp röda lyktor mest överallt. Denna dag innebär även att årets nyårsfirande är formellt över och man skjuter av det med besked.

Som vanligt var det ett förfärligt oljud, men klart lugnare ute på gatorna än tidigare år. Det var nämligen kallt och snöade dessutom - knappast något som fick ut folk ur sina lyor direkt.

Vi tog oss dock ut ett litet tag, vi var ju tvugna att smälla lite smällare för att försäkra oss om god lycka det närmast året. Nisse köpte ett smatterband med 2000 smällare för 50 RMB. Ung. som gamla hederliga tider med 2 1/2 öres smällare alltså. En knapp minut senare var öronen bedövade, men det vore väl sjutton om inte nästa år skulle bli bra efter detta.

Varför då så många smällare och fyrverkerier? Den svenska ambassaden hade följande förklaring i sitt månadsbrev för mars:

"But before I go any further I would like to touch on a subject having nothing to do with Sweden related events - Chinese fireworks. Why are so many rockets fired during the Spring Festival and why does it never seem to end? We normally hear only general explanations about scaring off bad spirits. The following is a more precise explanation:

Legend tells us that Chinese New Year started with combating a mythical beast called Nien (Chinese: 年; pinyin: nián, also the Chinese character for year). Every Chinese New Year Nien comes out to feast on livestock, crops and people, something people naturally want to avoid. Apparently, the beast is afraid of the color red, which is the reasons we see all the red lanterns during in the Chinese New Year. But the laterns alone aren't enough. To be really certain that Nien stays away, fireworks are also used. There is another, additonal explanation - fireworks are believed to wake up a sleeping dragon who will bring rain during dry summer months. Consequently, when adding all this together it is only logical that all these fireworks get lit."

Om detta stämmer? Vem vet, det finns säkert nästan lika många varianter som det finns kineser, men en sak har de gemensamt; de formligen ÄLSKAR sina smällare! Själv är jag bara glad att det är över och att det blivit lite lugnare igen.

Tigrar?

Att det är tigerns år som infaller är svårt att missa. Man hittar dem lite överallt, men det är inte alltid det är självklart att det verkligen föreställer en tiger. Den till vänster ovan ser mera ut som en lite fet tax utan ben, medan den högra är klart godkänd som tiger.

Nyårsgåva

Varma tofflor

Som traditionen bjuder fick vi även detta år nyårsgåvor från vår Ayi. Denna gång blev det varsitt par tofflor, riktigt sköna faktiskt. Att gå omkring inomhus i Kina utan tofflor är nämligen otänkbart. Och för er som undrar - ja, hönan dök upp även detta år :)

Återfärd till BJ

Första kön vi incheckningen


Barnparkering på flygplatsens damtoa


Tvål och vatten i samma manick

Efter en skön och avkopplande vecka var det så dags att fara tillbaka till Beijing. Resan gick bra, men man irriterade sig återigen på den usla flygplatsen i Chitose. Först en jättekö för att röntga allt bagage INNAN incheckning. Det fanns EN maskin för samtliga passagerare, så naturligtvis blev det en jättekö. Efter detta skulle man gå till passkontrollen, där samma visa upprepade sig igen - EN maskin enbart och lång kö. Suck. Mönstret känns tyvärr igen från den utrikes flygplatsen Narita i Tokyo, även den är något av en mardröm att komma igenom. Tacka vet jag Beijings flygplats, här går det undan minsann.

Massor med snö

Riktiga julkortsvyer


Nisse åkte off-pist


Skidfantom


Monika åkte i de snälla pisterna


Skidnovis


Härliga vyer ner över dalen


Fint väder i liften...


... förbyttes ibland bara på några minuter till detta


Snödjupet vid nedre liftstationen

Fem skiddagar blev det i Niseko, och dagarna var rätt lika varandra. Nisse gick tidigt för att komma ut i backen när liften öppnade vid 8:30. Själv tog jag sovmorgon och såg till att komma upp innan 10 då frukostbuffén stängde. Några timmars skidåkning per dag i de snälla backarna räcker för min del, och jag lyckades äntligen lära mig att göra ordentliga carving-svängar. Fast blir det för brant fegar jag ur och tappar tyvärr tekniken, så det finns lite att jobba med.

Annat kan man säga om min skidfantom till make. Han åkte helst off-pist, ute i den djupa pudersnön. Branter är ju inte heller några problem för hans del, även om det inte var så många svarta backar här. Självfallet avslutades även hans skiddagar senare än mina.

Lite olika prioriteringar för oss således, men badanläggningen var vi överens om att den var toppen. Rätt tidiga middagar och vi slocknade oftast runt 22-tiden. Skönt!

Skidskola

Uppställning innan skolan börjar


Plogning på led ner till liften


Vila trötta fötter vid kaminen


Automat för att köpa saker i stugan



Många av japanerna var rätt bra på att åka skidor. Det var även många duktiga snowboardåkare där, fördelat på ungefär 50/50. De flesta yngre verkar dock ha gett sig på snowboard.

Skid- och snowboardskolorna var även oerhört välbesökta av entusiastiska deltagare. Det såg rätt kul ut ibland, men glada var de och alla är ju barn i början.

Trevligt hotell

Vårt hotell


Monika studerar busstidtabellen med ankorna


Afterski runt brasan


Två feta minihästar i entrén


Först måste man tvaga sig ordentligt


Sen kan man gå ut...


... och bada i den varma källan

Hotellet vi bodde på hade "skandinavisk design" enligt deras egen beskrivning på hemsidan. Vet inte om jag håller med, men fint var det i alla fall. Rummen var helt ok och de tre restaurangerna var även de bra. Två dagar buffémiddag, två dagar japansk mat och en dag med grilltabberas. En kväll tog vi bussen till huvudbyn och åt pizza för omväxlings skull. Själva byn såg inget speciellt ut för världen; ung som Sveg.

Självfallet hade hotellet även en onsen; en badanläggning, dit man går och tvagar sig ordentligt efter en dag i backen. Härligt att sitta i den varma källan och betrakta det snöklädda landskapet.

En av de stora fördelarna med hotellet är den lätthet med vilken man kommer ut i backen. Varje rum har ett skåp tilldelat nära utgången, där man förvarar skidor och pjäxor etc. över natten. Du bär sen ut dem, spänner på skidorna och kan lätt glida ner till liften. Perfekt ordnat, ingen kånkande på utrustningen alls.

Ankomst till Hokkaido

Niseko ligger västerut på Hokkaido


Vi får gå i trupp ut till bussen och följa guiden


Nedfarterna vid Annupuri


Gott om snö finns det definitivt här

Vi anländer till Japan och ön Hokkaido ung mitt på dagen. Det är gott om tid tills bussen ska gå till resorten, och den tiden visar det sig att vi väl behöver. Flygplatsen i Chitose (vid Sapporo) är nämligen inte alls särskilt anpassad för internationella flighter och det bildas en jättekö vid passkontrollen. Väl igenom går det dock smidigt, och vår förbokade bussresa funkar utmärkt. Ankomst till hotellet vid 17-tiden - härligt att äntligen vara framme.

Vi bor i byn Annupuri, som är den resort som ligger längst västerut på ön. Detta innebär att det är just här som den mesta snön faller, då nederbörden kommer in västerifrån och bildas till snö vid bergen. Själva berget Niseko Annupuri är inte särskilt högt, 1 309 meter, men det är inte fallhöjden som lockar, utan pudersnön.

En natt i Seoul

Kallt i Seoul


Middag på lokalt hak


En hattaffär gick vi förbi


Egen kaffemaskin på hotellrummet

Vägen till Japan går via Seoul, där vi spenderar en natt. Vi hade tänkt fara dit en helg under våren, men nu får vi besöket avklarat "på köpet" istället. Vi anländer till stan sent på eftermiddagen och far sen med en oerhört fin buss in till hotellet. Bussen kör en runda genom staden till olika hotell, så vi får en rätt lagom liten minirundtur.

Seoul är en stad som ligger på flera kullar, något jag inte fattat sedan tidigare. Den är mera lik en stad i Kina än någon högteknologisk storstad, typ Tokyo. Lite oväntat faktiskt, jag trodde Seoul och dess innevånare var mera sofistikerade.

På kvällen tar vi en promenad, tittar lite i affärer och äter middag. Huttrande återvänder vi sen till hotellet. Morgonen efter blir det tidig start ut till flygplatsen.