En titt på Lama templet

Nisse turistar vid Lama templet


Kineserna bränner rökelse och ber


Vi lovar att inte bränna film därinne... (kinesiska skyltar
är alltid kul)


Världens högsta Buddha (18 meter) som
huggits ur ett stycke sandelträ


Nisse återupptar sin hobby att fota bönerullar


Som i Tibet, men här har munkarna lampor
så de kan se bättre

I vår ambition att klara av de olika turistattraktionerna här i Beijing, hade turen denna helg kommit till Lama templet. Det är ett aktivt tempel i norra delen av staden och det var som att vara tillbaka i Tibet; templet är nämligen tibetanskt. Alla de attribut och symboler vi såg i Tibet dök nu upp på nytt. Vackert är templet i alla fall.

En fascinerande syn är att se alla kineserna gå omkring med rökelser som de hedrar diverse gudabilder med. I andra sammanhang inbillar man sig ju nämligen att kineser inte är särskilt religiösa av sig, men här kommer denna uppfattning på skam.

Många avsked

Värdparen skålar på festen, Andreas och Malou i mitten


Avskedsmiddag på DaDong med Mats, Jami, Jean och
Roger. Ankkocken till vänster.


Tillbehör till Beijing-ankan. Strösockret har man och doppar
det krispiga skinnet i. Låter äckligt men är fantastiskt gott.


Jean och Oliver

Så här års brukar det vara dags för många av svenskarna att fara hem på sommarsemester. Det här året är lite annorlunda, för istället för semester är det många som far hem för gott. Kontrakten går antingen ut, och det har inte varit aktuellt att förnya dem.

I fredags var vi på "tack och goodbye" kalas ute i Legend Garden. Det var tre stycken hemvändarpar som anordnade det hela tillsammans, och det var ca. 80-talet gäster som var där. En trevlig kväll, med god mat och gott att dricka.

På lördagen var det dags för ytterligare två avsked; Per och Sara hade avskedsfika nere på kaféet i vårt område och bjöd även på medhavd chokladtårta. På kvällen blev det sen en sista Beijing-middag med Mats och Jean innan de for vidare för jobb på SonyEricsson i Tokyo. De avslutade dock stilenligt, med en ordentlig Peking-anka på DaDong, samt en mängd andra smaskiga maträtter

Trist att så många av våra vänner börjar försvinna, och en viss hemlängtan börjar så smått att smyga sig på. Fast tiden går verkligen oerhört fort, vi har redan varit här i knappt två år och vips kommer det att vara över även för oss.

Långhelg

Vid drakbåtsfestivalen äter man zongzi;
risknytten med fyllning av röda bönor. Inte
särkilt gott.

Denna vecka innehöll några extra lediga dagar för Nisse, iom att Drakbåtsfestivalen innföll den 28:e maj. Visserligen sägs det att kommande söndag istället är en arbetsdag, men det lär nog inte vara särskilt många på jobbet då.

Vi tog det lugnt, gick och tränade samt åt gott på kvällen. Skönt.

Besök på svenska skolan

Ingången till den svenska skolan i Shunyi

I samband med en SWEA-aktivitet för ett tag sedan, träffade jag Mona Nyberg som är rektor på den svenska skolan här i Beijing. Vi talades vid ett tag och när hon hörde att jag var "sysslolös" ekonom, undrade hon om jag kunde komma dit och kolla lite på deras ekonomisystem. Idag var jag där och kommer hjälpa dem lite med att få struktur på uppföljning och rapportering.

Lugn vecka på hemmaplan

Mandarinfisk på Xiao Wangs restaurant

Veckan efter det att vi kommit tillbaka från Tibet blev tämligen lugn. Björn var fortfarande kvar, och han for omkring på lite olika utflykter runt stan som vi föreslog. Bla gav han sig upp i bergen med Beijing Hikers en dag, samt gjorde den obligatoriska murturen.

På fredagskvällen, efter avslutat träningspass på gymmet, åkte vi till Todai vid Solana och åt skaldjursbuffé. Björn var rätt snopen när de visade sig att Todai , som är en amerikansk kedja, bla finns runt hörnet i den stad där han tillbringade några månader förra våren. Han hade nämligen helt missat detta, trots sin stora kärlek för god mat.

Lördagen blev den slutliga shoppingdagen för honom. Vi inledde med brunch på Granma's Kitchen nära Tiananmen och skulle sen kolla in Underground City, som är en slag undergjordisk stad som byggdes under det kalla krigets dagar. Idag är stället ett museum, men tyvärr stängt för renovering visade det sig när vi kom dit. Vi for då till Pearl Market och sen fotomarknaden. På kvällen mat på Xiao Wangs i Ritan parken.

Sista dagen i Tibet

Lite torkat jakkött är ju alltid gott


Av dessa grabbar köpte vi en tangka


Många tangkor hade de i affären


I Lhasa är det poppis med biljard - det finns bord överallt


Gammal som ung snurrar de på bönehjulen


Jak-ost


Jakarna finns mest överallt


De vandrar runt med sina snurror


De går mest överallt


Har man ingen egen snurra kan man använda dessa


Världens största (?) glasögon


Militärerna står på taken och bevakar staden


Eller går omkring i tropp och ser viktiga ut


Tibetanerna ber, kineserna leker militär

Den sista dagen i Tibet tar vi först en liten runda i Lhasa där vi bla köper en tangka. Sen tillbringar vi tiden på hotellets terass, innan vi tar flyget tillbaka till Beijing. Passar på och smaskar i oss lite öl och torkat jakkött, vilket är överraskande gott. Ska dock bli rätt skönt att slippa den härskna smaken/lukten av jaksmör som vilar över Lhasa.

Resan var mycket fascinerande, även om den bitvis var rätt plågsam med dålig nattsömn, huvudvärk och frysande. Det är verkligen en helt annan värld i Tibet och man sig rätt avskiljd från resten av världen. Lokalbefolkningen går runt sina heliga platser, precis om de gjort i urminnes tider. I den ena handen håller de bönesnurror, i den andra en mobiltelefon. Bägge världarna lever på något sätt parallellt, vilket är rätt intressant. Folk är mycket vänliga, bjuder på många leenden och som västerlänning känner man sig oerhört välkommen så länge man säger "hello" och inte "nihao" till de man möter.

Den politiska situationen i Tibet är svår dock. Man kan som västerlänning lätt tycka "fee Tibet", men kineserna ser onekligen Tibet som en del av Kina. Historiskt har detta även stämt, då Tibet tillhört Kina i olika omgångar under det senaste årtusendet. Att kineserna vill hålla ihop riket är även det väl känt, och de vill heller inte släppa de stora naturtillgångarna som finns i Tibet. De feudala styret som fanns i Tibet 1959, när kineserna åter tog över, var nog inte heller så lyckat. Stora delar av befolkningen i nuvarande Tibet är inte särskilt utbildade, och förmågan till eget styre och någon slags vettig ekonomisk utveckling för folk där kan sannolikt ifrågasättas. När man åker dit, klarnar dock inte bilden; snarare blir den allt mer komplex. De många kinesiska soldaterna på gatorna i Lhasa känner man dock rätt provocerad av, även om ingen gör något störande. Förhoppningsvis kan situationen i regionen blir lugnare för alla framöver. Kanske kommer Tibet fortsätta vara en del av Kina, men med en större grad av självstyre än i nuläget.

Munkdebatt

Utsikt över Lhasa, Potala palatset i mitten


Tyvärr lämnar folk enorma mängder skräp efter sig


Det var rätt svårgånget bitvis


Här sitter dom och munkar sig


Buddor ser man mest överallt


Ingången till debattområdet


Munkarna debatterar


Jobbigt att bli utsatt för frågor kanske


Något skeptisk munka


De sitter i små grupper om ca 10 pers i varje


Ännu fler munkar

Den näst sista dagen i Lhasa inleds med en vandring. Vi far strax upp mot bergen norr om Lhasa och besöker några mindre kloster innan det är tänkt att vi ska vandra till klostret Sera. Det framgår dock rätt snart att vår guide inte riktigt har koll på ev. leder, och dessutom ser vi på avstånd ett stor inhängnat miltärområde som tycks spärra vår väg. Vi går därför ner i byn istället och går i sakta lunk genom byn fram till Sera.

Här sker klockan tre, sex dagar i veckan en oerhörd begivenhet, nämligen munkdebatter. Detta innebär att munkarna samlas ute i en trädgård, sätter sig i mindre grupper beroende på erfarenhetsnivå, och debatterar olika filosofiska frågor. Oftast är det en person per dag som är "utsatt" för frågorna, och det gäller att svara kunnigt och klokt. Om så inte sker blir de utsatta för sina vänners hån och ytterligare frågor. Trots att vi inte förstår ett ord, är det hela ett fantastiskt skådespel och något man absolut inte bör missa som besökare i Tibet.

Besök i byn Bai Ding

Byn utgör ett utflyktsmål för stadsbor på helgen; man hyr
varsitt tält och kan ha picnic där


Gott om aktivitet; nytt hus byggs för en familj


Bonden Mi Ma som vi hälsar på


På besök hemma hos Mr. Mi Ma


Fina farbröder på väggen; Mao, Deng Xiao Ping och Hu Jintao


Bönderna "ombeds" att flagga den
kinesiska fanan - då får de pengar


Lite jak-mockor blir ju fint som väggdekoration


Ett litet nunnekloster i byn - snyggt och prydligt


Vattenkokare med hjälp av solenvärme -
en vanlig syn i Tibet


Monika och Björn lyssnar på guiden


Tibetansk hotpot till middag

Hurra, äntligen god natts sömn - för min del första gången sen vi kom till Tibet! Idag har dock vår trogne guide Jimpa lämnat oss och istället har en ny kille dykt upp. Inte alls lika social och trevlig som Jimpa dock. Dagens utflykt är ett besök i en by som heter Bai Ding, ca en mil från Lhasa. När vi går omkring i byn stöter vi på Mr. Mi Ma. Han bjuder genast hem oss, och vi får möjligheten att hälsa på i ett tibetanskt hem. Han berättar att han är 58 år och har fyra barn.

Han visar oss stolt sitt nya hus. 30 000 RMB har att fått av staten för att bygga det, 60 000 har han lånat utöver detta, till minmal ränta. Inför det tibetanska nyåret fick varje person även 3 000 RMB av staten att fira för. Av lättförståeliga skäl tycker han att den kinesiska regeringen är toppen, och han har även en affisch på Mao, Deng Xiao Ping och Hu Jintao (nuvarande presidenten) på väggen. Vi blir bjudna på smörte, vilket är rätt jobbigt för alla. Dels för värden som måste se till att gästerna har konstant fyllda muggar, dels för oss som tycker det hela smakar rätt vedervärdigt och endast smuttar på teet. Efter ett tag säger guiden att vi KAN lämna te, och vi går lättade vidare. Intressant dock att få se hur folk bor.

På kvällen blir det tibetansk hotpot middag. Måltiden inleds med att vi ber personalen plocka bort de redan framdukade kroppsdelar vi inte riktigt känner för att förtära; typ jakmage. Resten smakar väl rätt ok, men inget direkt upphetsande. Tidigt i säng efter måltiden - vi har inte sovit ordentligt på flera nätter och är rätt trötta.