Resrutten genom Kambodja

Barn vid Tonle Sap sjön, nära Siem Reap, Kambodja


Vietnamesisk båtbefolkning vid Tonle Sap


Baljpojke på djupt vatten långt från land


Hotell Raffles i Phnom Penh


På FCC (=Foreign Correspondents Club). Observera
den svenska flaggan till höger - mera lila än blå...


Munkar vid Mekongfloden


Kröningssalen i det kungliga palatset

Den 26:e december lämnade vi ett allt kallare Beijing för att fara till Kambodja. Vi hade två medresenärer; Nisses kollega Mats samt en kamrat som heter Jami. Vi anlände framåt kvällen till ett varmt och fuktigt Phnom Penh – skönt! Taxi till hotellet, och ett snabbt besök på rummet innan vi gick ner till baren för att inta vår ”fria drink”. Hotellbaren var ganska så tom, men på scenen stod Tom Jones… ja, inte den ”riktiga” förstås, men en mycket skicklig asiatiskt imitatör. Kul!

Dagen efter var det sovmorgon och en kort promenad på stan innan vi satte oss på bussen. Bussresan tog drygt fem timmar och tog oss till Siem Reap, som är staden som ligger precis nära tempelområdet Angkor (mer om det längre ner på sidan). Förutom att besöka templen hann vi även med en liten båtfärd på Tonle Sap, som är den största insjön i Sydostasien. Fyra nätter stannade vi i Siem Reap innan vi flög tillbaka till Phnom Penh på nyårsafton.

I Phnom Penh tillbringade vi två hela dagar. Vi bodde på Raffles Hotell och själva nyårsafton deltog vi i hotellets festligheter. Riktigt kul och bra fart på gästerna! Dagen efter var vi av någon anledning lite trötta, och istället för att följa den tänkta planen med diverse sevärdheter så tillbringade vi hela dagen vid poolen… Sista dagen blev istället en rätt komprimerad historia med besök på bl.a. Dödens fält, Nationalmuseum samt det Kungliga palatset.

Dödens fält

Huvuden ordnade per kön och ålder


Minnes-stupa vid Choeung Ek,
fylld med huvuden


Tortyrcentret S-21 (Tuol Sleng) var från början en skola


Tavla efter tavla med bilder på offer


Celler där fångarna kedjades fast vid tortyren

Jag har försökt samla mig för att skriva det här avsnittet, men det känns ändå tungt att ge sig på. Tar lite bakgrundsinformation; under åren 1975 till 1979 var det de Röda Khmererna som hade makten i Kambodja. Deras mål var att på mycket kort tid bygga upp en slags agrar kommunism, utan städer, klasser, privat egendom, pengar eller kontakt med omvärlden. De tågade in i Phnom Penh den 17 april 1975 och började tämligen omgående att helt tömma staden och förflytta dess befolkning till landsbygden. Många svalt ihjäl av enormt svåra umbäranden, medan andra föll offer för ett ofattbart folkmord. Uppgifterna om hur många som dog under denna period varierar kraftigt; från 1,5 upp till 3 miljoner människor. Vilket som är mest rätt spelar ingen roll riktigt – det är lika ofattbart ändå. Kambodjas befolkning uppgick vid den tiden till drygt 7 miljoner innevånare.

En av de mest kända platserna på Dödens fält är Choeung Ek, där man hade ihjäl ca 17,000 människor. Här har man uppfört en minnes-stupa, där drygt 8,000 skallar, sorterade efter kön och ålder, lagts fullt synliga. Människorna fördes hit oftast efter att de hade torterats på det ökända fängelset S-21, eller Tuol Sleng som det också heter. Man gjorde ingen som helst åtskillnad mellan män, kvinnor och barn – alla var skyldiga till ”brott” och avrättades. S-21 var innan dess en skola, men gjordes om till fängelse och tortyrcentrum. Idag är S-21 ett museum och en mycket sorglig plats att besöka. Precis som nazisterna så var de Röda Khmererna mycket noga med att föra exakta register över dem man hade ihjäl. Varje fånge som passerade igenom S-21 fotades, ibland både före och efter tortyren. Att se dessa foton, rad efter rad, gör att man får en klump i bröstet och att det blir svårt att andas. De besökare som är där nu går omkring tysta och betraktar det hela. Det är omöjligt att inte blir djupt gripen och berörd av det ofattbara som hänt här.

Vår tids turister i Kambodja besöker oftast tempelområdena kring Angkor Wat samt även Dödens fält. Denna fruktansvärda tid och de spår den lämnat efter sig har på något sätt blivit en turistattraktion bland andra. Utanför står de obligatoriska säljarna av krimskrams, tiggare samt tuk-tuk mopeder. Alla vill ha dollar. Vid Choeung Ek finns en souvenirbutik, där man kan köpa T-shirts, DVD-filmer samt diverse annat krafs. Det hela känns lite osmakligt, men jag antar att vi inte riktigt har rätt att fälla sådana omdömen. Vi har till skillnad från den kambodjanska befolkningen inte själva varit drabbade och vi har gott om pengar i plånboken.

Under resan i Kamboda läste vi boken "Pol Pots leende" av journalisten Peter Fröberg Idling . Den beskriver hur fyra svenskar lyckades resa runt i landet mitt under den värsta tiden, utan att märka att ett folkmord pågick. Författaren ställer frågan: hur var det möjligt? Den är mycket intressant och kan definitivt rekommenderas.

Angkor

Entrén till staden Angkor


Väktare utanför entrén till Angkor


Angkor Wat, bro till huvudentrén till vänster


Angkor Wat, Monika och Jami med vår excellenta guide


Bayon templet


Buddha i Bayon templet


Ta Prohm templet, djunglen återtar marken


Banteay Srei, litet vackert tempel i rödaktig ton

Den främsta anledningen till att så många turister åker till Kambodja är sannolikt för att besöka tempelområdena kring Angkor. Det finns med på UNESCO:s världsarvslista och är ett område på ca 400km2 med drygt 100-talet tempel. Många är dock mycket förfallna och består mest av stenhögar. I andra fall är de restaurerade och man kan ana den forna prakten. Som besökare slås man av hur enormt stora och mäktiga många av byggnaderna är, samtidigt som de enskilda detaljerna på olika väggar och tak kan vara hur små som helst.

Det allra största templet är Angkor Wat (wat = tempel på khmer), som är världens största religiösa byggnad. Under de tre dagarna vi besökte området hann vi med att se 5-6 tempel. Lite avtagande marginalnytta blir det efter ett tag; det blir liksom ”yet another temple”. Sista dagen gick vi dock upp i ottan för att fara tillbaka till Angkor Wat och titta på soluppgången. Tyvärr så visade det sig bli den enda molniga dagen under vårt besök, så själva solens uppgång gick tyvärr inte att se. Den tänkta påföljande ballonguppstigningen avbokade vi dock, vilket naturligtvis var lite snopet.

Khmerriket hade sin storhetstid under ca 600 år, från början av 800-talet till början av 1400-talet. Det var under denna period det i särklass största riket i Sydostasien, och själva huvudstaden Angkor uppges ha haft runt en miljon innevånare vid tiden för Stockholms grundande under 1200-talet. Rikets huvudstad flyttades sedan till Phnom Penh under 1400-talet och området med dess enorma tempelbyggnader började förfalla och ätas upp av djungeln. På 1860-talet ”återupptäcktes” området av fransmännen enligt den officiella, franska versionen av historien. Självfallet hade den inhemska befolkningen hela tiden full koll på att området fanns, även om det förföll mer och mer med tiden. Hur som helst så har olika nationer varit med och restaurerat olika tempel; ett flertal arbeten pågår även nu.

Skidresa (Wanlong)

Skidbacken från hotellet


Kineserna åker rulltrappa, sedan nedfart i barnbacken.


Ingen trängsel i backen, inga liftköer.


Buss nr 2, denna funkade hela vägen hem.

Två dagar före julafton var det så dags att prova skidorna i Kina. Skidor, både slalom och längdskidor fick följa med i containern så det känns bar att åka med den egna utrustningen. Resan gick till Wanlong Ski Resort grabbresa med folk från jobbet och en del andra Svenskar, totalt var vi 10 st. Vi blev hämtade utanför jobbet och resan skulle ta ca 4.5 timmar, efter ca 2 timmars färd dog bussen. Vi vågade inte sitta kvar inne i bussen på den hårt trafikerade motorvägen, vi ställde oss vid sidan och inväntade en ny buss. Föraren sa att det skulle ta ca 30 minuter att få fram en ny buss, vi trodde inte mycket på detta utan började trösta oss med olika drycker. Förvåningen var stor när den nya bussen dök upp efter ca en halvtimma och färden kunde gå vidare.

Skidorten ligger en höjd av ca 2200 m och har en fallhöjd på ca 450 meter. Normalt finns det endast kanonsnö i backen. Eftersom det är mycket torr luft på vintern kring Beijing så funkar det bra med konstsnö, den är inte lika hård och isig som i Sverige. Skidåkningen var faktiskt över förväntan, backarna är bättre än i Sälen så att det funkar alldeles utmärkt att få lite åkning under en helg. Det får bli fler resor till denna backe.

Toppstugan var en liten timmrad alpstuga som sålde Nudlar och varm Choklad, det var gott att värma sig med choklad eftersom det var ganska blåsigt och ca -10 grader på toppen.

Ljusshow på river Li

Ljusshov på River Li, publiken i förgrunden.


Fiskargubbar på floden.


Fler fiskargubbar.

Statister går på vattnet, kläder med inbyggda lysdioder.

Gumman på månen.

Som en del av vår team building besökte vi en spektakulära show på river Li, ett enormt antal statister, över 500 st deltar varje kväll i spektaklet. Åskådarna sitter vid stranden precis vid floden och skådespelarna åker båt och olika farkoster på vattnet. De lägger även ut bryggor och så att det ser ut som att en del går på vattnet. Handlingen baseras på en känd kinesisk saga om en flicka som skall bli bortgift till en fiskargubbe eller något liknande. Jag förstod ingenting av handlingen med det är ändå en fantastisk upplevelse med alla skådespelare och intressant musik, det blir en kraftfull kör med alla statister. Omgivningarna till floden är också fantastisk med bergen i bakgrunden som är belysta i olika färger.

Showen är resigerad av Zhang Yi Mou, det är samma person som kommer att göra invigningen till OS i Beijing, så att detta är nog en liten försmak av vad som skall komma.

Guilin

Gruppbild vid River Li


Färd på floden, sockertoppsbergen i bakgrunden.


Glada kamrater i arbetartröjor.

Team building med jobbet i Oktober. Efter att en ny enhet bildats på jobbet så var det dags för en utfärd med lite team building aktiviteter. Resan gick till södra Kina med Guilin som mål, detta är en plats som lockar många turister med de vackra vyerna över sockertoppsbergen och båtfärd på river Li.

God jul från Beijing

Vi önskar alla vår vänner en riktigt god jul! Själva firade vi dagen på Himmelska Fridens Torg med traditionsenlig glögg, pepparkakor samt lussekatt. Därefter jullunch med skinka och korvar från den tyska slaktaren samt julmust från IKEA. Efter lunchen som vanligt Kalle Anka klockan tre (2006 års upplaga eftersom vi ligger före i tiden).

Årets julresa

Många västerlänningar passar på och besöker sitt hemland i samband med julhelgen. Vår helgresa går dock inte till Sverige utan till varmare nejder, nämligen Kambodja. Vi flyger dit den 26:e tillsammans med två kompisar och blir borta över nyår. Ska bli mycket spännande att besöka landet som jag har hört mycket gott om från andra resenärer. Förra julen for vi iväg till Egypten, så det börjar faktiskt bli mera tradition för oss att åka bort än att vara hemma under julhelgen.

När man åker till Kambodja så måste man ha visa, och denna typ av pappersexercis brukar ju sällan var särskilt smidig. I det här fallet så gick det dock mycket enkelt; landet har nämligen infört E-visa som du kan nå via en webb-sida. När du fyllt i dina uppgifter samt laddat upp ett foto tar det bara en liten stund innan du fått en pdf-version av visumet som man skriver ut och tar med sig. Naturligtvis ska man även erlägga ett avgift med hjälp av ett kreditkort; 20 USD för själva visumet samt 5 USD i hanteringskostnad. Exakt hur de kommit fram till just den fördelningen är oklart - dom vill ju bara ha våra pengar i största allmänhet.

Julstämning

Årets julgran med inbyggda renar


Julbukett med ljus och röda rosor


Renparad utanför gymmet


Entrén till vårt hus är julsmyckad

Jul är ju inte direkt någon högtid som man firar i Kina, men det finns diverse olika juldekorationer lite överallt i stan. Det är ungefär som i Sverige där ju främst affärsinnehavarna infört Halloween och därmed fått folk att handla mera. På samma sätt går det här att köpa det mesta i julväg, och vad det gäller glögg, julmust och pepparkakor är ju IKEA den självklara räddningen.

Vår julgran blev detta år inte ”äkta” vara, utan istället har vi köpt en mindre variant i plast, där ljuset består av färdigmonterad fiberoptik med stiliga renar som skiftar färg (även om Nisse envisas med att kalla dem för åsnor). Klart annorlunda och mycket kitschigt!

Träning för OS

OS-utrustning

Som så många andra i vår generation så hade vi ett pingisbord i källaren (eller gillestugan som man kallade det) när jag var i tonåren. Jag gissar att dessa mer eller mindre har försvunnit ur de svenska hemmen nu för tiden. I takt med detta har även de svenska framgångarna i internationella pingismästerskap nästan helt avtagit och nästa år ställer ju inte ens JO Waldner upp i OS längre trots att han är en stor hjälte här i landet.

Nere i garaget där vi bor öppnade de dock för en tid sen ett pingisrum. Nisse och jag har nu införskaffat racket och lagt oss i hårdträning för OS 2008, för någon måste ju bära upp de svenska färgerna!

Besök på Factory 798

Fyra glada kineser


Nisse redo för kamp...

Gamla fabrikslokaler blir som nya

Intressant konst

Kopparkineser

Nisse träffar den inhemska befolkningen

Helgen som var besökte vi som bekant konstområdet Factory 798. Det är ett gammalt industriområde på 20,000 kvadratmeter, som en gång i tiden byggdes i samarbete med Östtyskland. Istället för att riva hela stället så har man inrättat ett antal olika gallerier och utställningslokaler, där det finns de mest skiftande konstformer att titta på. En hel del är riktigt spännande och andra bara märkliga. Enligt CNN så platsar området på top-fem listan över Beijings turistattraktioner. Inte någon traditionell attraktion direkt, men nog så kul att strosa omkring där en eftermiddag.

Lucia i Kina

Enligt vad jag fått höra från andra svenskar här i stan så var det förut en tradition hos den svenska ambassaden att man höll ett riktigt Lucia-firande där med Lucia-tåg från den svenska skolan, lussekatter, glögg och allt som hör till. Tyvärr upphörde detta då man bytte ambassadör och nu sker det enbart olika lokala aktiviteter. Mina trevliga svenska klasskamrater Sofia och Anna hade dock med sig diverse välkända julsaker till dagens lektioner; glögg, kaffe, lussebullar, pepparkakor, skumtomtar och Paradis-choklad. Nu blir det jul-lov i språkstudierna - nästa lektion blir den 8:e januari. Skönt att vila skallen lite (eller snarare försöka läsa in det som inte fastnat ännu...).

Snöpalm

Palm vid jobbet (Wang Jing)

Första snön, något annorlunda utseende på gården vid jobbet. Den stackars palmen såg frusen ut. Dock låg snön endast kvar en dag.

Första snön

Små busk-hus i parken

Täckta buskar i vårt område

Tomtetaxen(?) inspekterar

Igår kom årets första snö, men den var raskt borta igen. Vad jag har hört så är det i år en ovanligt varm vinter så någon skridskoåkning före jul lär det väl knappast bli. Som förberedelse inför det kalla vädret har de lite överallt i stan satt igång och täcka över diverse träd och buskar. Exakt varför vissa av dem ska täckas och andra inte har vi dock inte lyckats lista ut. Mycket pyssel är det i alla fall och ger säkert ett antal arbetstillfällen.

Bara en vanlig helg

Den här helgen var tämligen lugn och behaglig. I lördags var vädret soligt och skönt, så vi tog vi först en promenad genom Chaoyangparken bort till den tyska slaktaren (heter egentligen Schindlers) för lite nödvändiga inköp inför kvällens middag. Efter det gick vi vidare till Liangma blomstermarknad för att reka lite inför kommande julgransinköp. Gott om granar fanns det, men vi sparade själva inköpet till nästa helg och köpte lite snittblommor istället. Vidare i taxi till Yashow marknaden, för att hämta lite kläder vi beställt hos en skräddare där. Nisses två skjortor passade alldeles utmärkt, men tyvärr behövde mina blusar justeras lite så det blir en runda till för min del om några dagar. Efter det for vi hem och ägnade några timmar åt språkstudier. Framåt kvällen blev det först en träningsrunda på gymmet och efter detta en hemlagad middag med gott kött och lite rödvin.

Söndagen var inte helt tokig heller. Först for vi iväg till konstnärsområdet 798 och kollade runt lite. Det är ett ruffigt, gammalt industriområde i den nordöstra delen av stan där det finns en uppsjö av olika gallerier och utställningslokaler. Efter några timmars strosande där, blev det brunch på den nyöppnade restauranten SALT. Gott och prisvärt med tre rätter för 148 RMB, så vi lär definitivt komma tillbaka. Nästa stopp var ett besök på kameramarknaden på den västra sidan av stan, för att inhandla lite fotoutrustning på uppdrag av en god vän i Sverige. Efter denna mycket ansträngande aktivitet kände vi oss lite utmattade och åkte därför till vårt massageställe och fick 90 minuters oljemassage innan det var dags för hemfärd. Som sagt, det var bara en tämligen vanlig helg i Beijing under grisens år, anno 2007.

Lunch på hög höjd

Så här när det börjar dra ihop sig till jul är det gott om kalas. Den här veckan har jag varit på två julluncher; igår var det Beijing Ladies Golf som arrangerade och idag åt jag traditionellt svenskt julbord tillsammans med SWEA-damerna. SWEA står förresten för Swedish Women’s Educational Association, och är en global förening för svenska kvinnor som bor eller har bott utomlands. Här i Beijing är det ca. 140 medlemmar vad jag förstått, men det var första gången jag var med på en av deras aktiviteter.

Torsdagens lunch med BLG hölls på Capital Club, vilket för min del blev den andra gången på två dagar som jag besökte detta ställe; SEBs föredrag var nämligen i samma lokal. Klubben ligger uppe på 51 våningen, så utsikten är fantastisk om det är en klar dag. När bilden togs var det OK, men inte mer än så. Byggnaden i mitten är CCTVs nya högkvarter. CCTV är den statliga kinesiska televisionen och den holländska arkitekten Rem Koolhaas har designat de två 230 meter höga, L-formade tornen som kommer kopplas ihop i en loop. Det blir definitivt en av stadens mest spektakulära byggnader enligt vad man kan se på den färdiga, projecerade versionen ovan. Som allt annat ska den stå färdig till OS.

Råttans år

I tisdags var vi på ett föredrag som SEB här i stan hade arrangerat. Två representanter från SEB i Sverige gav sin syn på vad de tror kommer hända under 2008 vad det gäller världsekonomin och i synnerhet utvecklingen i Asien. Intressant att höra, men som vanligt sitter man där och önskar att man hade den där magiska kristallkulan som talar om exakt vad som kommer att ske istället för att man ske behöva ge sig på en begåvad gissning. Nästa år är förresten Råttans år, och under 1900-talet var tillväxten i Asien i snitt 12 % under ”rått-åren”, medan det årliga snittet under motsvarande period enbart uppgått till 6 %. Vi får väl se om denna trend håller i sig även under detta århundrade.

Fågel eller fisk?

I fredags var det julfest på SAS Radison för svenskkolonin, men vi valde att hoppa över den och istället gå på en vinmiddag på China Lounge. Vinerna kom från Washington State och var riktigt bra, och maten kan klassificeras som kinesisk mat med en modern ”touch”. En av rätterna ser ni ovan. Jag har aldrig sett räkor förklädda till småfåglar förut, så det var en ny upplevelse.

Ren luft

En av de två saker som är klart dåliga här i Beijing är luften (den andra är trafiken). Under den varma delen av året är den dålig pga alla luftföroreningarna som lägger sig som ett lock över stan. När det blir kallare lättar dock det hela och det borde blir bättre luft ute, men då man kör igång koleldningen den 1:a november så byter luften bara karaktär istället. Frisk luft är onekligen något man som svensk tar för givet tills dess att man inte har det längre.

Hur som helst, i helgen köpte vi en luftrenare till sovrummet. Den modell vi valde ser ni ovan. Det är ett svenskt märke (Blueair) som finns att köpa i två varianter här; dels en ”Made in Sweden”, dels en ”Designed in Sweden” (men tillverkad i Kina). Den sistnämnda är ca. 30% billigare, och då kvaliteten synes vara densamma så valde vi den. Vi har inte direkt lidit av luften inomhus hittills, men vi får väl kolla på filtret om någon månad eller så och se resultatet.