Entrén till staden Angkor
Väktare utanför entrén till Angkor
Angkor Wat, bro till huvudentrén till vänster
Angkor Wat, Monika och Jami med vår excellenta guide
Bayon templet
Buddha i Bayon templet
Ta Prohm templet, djunglen återtar marken
Banteay Srei, litet vackert tempel i rödaktig ton
Den främsta anledningen till att så många turister åker till Kambodja är sannolikt för att besöka tempelområdena kring Angkor. Det finns med på UNESCO:s världsarvslista och är ett område på ca 400km2 med drygt 100-talet tempel. Många är dock mycket förfallna och består mest av stenhögar. I andra fall är de restaurerade och man kan ana den forna prakten. Som besökare slås man av hur enormt stora och mäktiga många av byggnaderna är, samtidigt som de enskilda detaljerna på olika väggar och tak kan vara hur små som helst.
Det allra största templet är Angkor Wat (wat = tempel på khmer), som är världens största religiösa byggnad. Under de tre dagarna vi besökte området hann vi med att se 5-6 tempel. Lite avtagande marginalnytta blir det efter ett tag; det blir liksom ”yet another temple”. Sista dagen gick vi dock upp i ottan för att fara tillbaka till Angkor Wat och titta på soluppgången. Tyvärr så visade det sig bli den enda molniga dagen under vårt besök, så själva solens uppgång gick tyvärr inte att se. Den tänkta påföljande ballonguppstigningen avbokade vi dock, vilket naturligtvis var lite snopet.
Khmerriket hade sin storhetstid under ca 600 år, från början av 800-talet till början av 1400-talet. Det var under denna period det i särklass största riket i Sydostasien, och själva huvudstaden Angkor uppges ha haft runt en miljon innevånare vid tiden för Stockholms grundande under 1200-talet. Rikets huvudstad flyttades sedan till Phnom Penh under 1400-talet och området med dess enorma tempelbyggnader började förfalla och ätas upp av djungeln. På 1860-talet ”återupptäcktes” området av fransmännen enligt den officiella, franska versionen av historien. Självfallet hade den inhemska befolkningen hela tiden full koll på att området fanns, även om det förföll mer och mer med tiden. Hur som helst så har olika nationer varit med och restaurerat olika tempel; ett flertal arbeten pågår även nu.
Det allra största templet är Angkor Wat (wat = tempel på khmer), som är världens största religiösa byggnad. Under de tre dagarna vi besökte området hann vi med att se 5-6 tempel. Lite avtagande marginalnytta blir det efter ett tag; det blir liksom ”yet another temple”. Sista dagen gick vi dock upp i ottan för att fara tillbaka till Angkor Wat och titta på soluppgången. Tyvärr så visade det sig bli den enda molniga dagen under vårt besök, så själva solens uppgång gick tyvärr inte att se. Den tänkta påföljande ballonguppstigningen avbokade vi dock, vilket naturligtvis var lite snopet.
Khmerriket hade sin storhetstid under ca 600 år, från början av 800-talet till början av 1400-talet. Det var under denna period det i särklass största riket i Sydostasien, och själva huvudstaden Angkor uppges ha haft runt en miljon innevånare vid tiden för Stockholms grundande under 1200-talet. Rikets huvudstad flyttades sedan till Phnom Penh under 1400-talet och området med dess enorma tempelbyggnader började förfalla och ätas upp av djungeln. På 1860-talet ”återupptäcktes” området av fransmännen enligt den officiella, franska versionen av historien. Självfallet hade den inhemska befolkningen hela tiden full koll på att området fanns, även om det förföll mer och mer med tiden. Hur som helst så har olika nationer varit med och restaurerat olika tempel; ett flertal arbeten pågår även nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar