Färd till Sakya

Här sov vi uppe i base camp; både hårt och kallt


Vägarbete i en by på väg ner från Mt. Everest. Det är
kvinnorna som gräver, medan männen murar lite.


Jimpa delade ut tuggummi till barnen, men killen längst
till höger fick inget då han hade en tänd cigg i handen


Slingriga vägar nerför berget


Soldaten till vänster liftade med oss


Olika fordon vid vaktstationen. Kärran slapp dock stanna,
medan bilarna stoppades.


Klostret i Sakya


Intressanta välkomstföremål utanför klostret (ja det är
döda, upphängda vargar)


Här sitter munkarna och hummar


Äldre munk i Sakya


Grabbarna munkar sig, kvinnorna får bära


Utsikt från taket på Sakya klostret


Ett torkat får kunde man köpa om man ville


Nisse är glad för värme

Efter att ha tillbringat en natt på 4900 meters höjd är vi alla tre rätt matta. Morgonen kommer utan att man anser sig ha sovit särskilt mycket, tunga i huvudet och har ingen matlust alls (förutom Björn förstås som alltid kan äta). Vi släpar oss till bilen och lämnar basecamp, återigen tacksamma för att vi inte behöver klättra upp på Mt. Everest. Under natten har det snöat, och vi är ännu en gång rätt missnöjda med att sitta i en fånig minibuss istället för en jeep. När vi stannar till i en by på vägen tillbaka stöter vi på en militär som vill lifta med oss. Bara att säga ja, men sen verkar han inte vilja gå av någon gång. Vid vaktstationen puttar vi mer eller mindre av honom, och han hoppar motvilligt av.

Nästa stopp är Sakya; en stad vars kloster utgör ytterligare en av de fyra huvudinriktningarna inom Tibetansk buddism. Vi besöker klostret och är de enda turisterna vi ser där. Känns lite som världens ände - munkarna sitter mest och hummar medan resten av stället är rätt tomt. Staden känns även den rätt avsomnad.

Hotellet vi bor på är förhållandevis nytt, även om man inte riktigt kan tro det när man ser det. Typiskt kommunistisk standardmodell, med alldeles för många rum i förhållande till antalet gäster. I restaurangen finns gott om plats, bara vi och ett holländskt sällskap på tre personer. Nisse och jag äter "american burger", vilken smakar överraskande bra. Björn ger sig på yak-burgaren - ett modigare val och även han är nöjd. Strömmen stängdes sen av vid 8-tiden; det var ont om el och man ville spara in en timmes förbrukning. Vi fryser dock för det är rätt kallt. Till varje säng hör dock en värmedyna som värms upp av el - till föga glädje när strömmen är avstängd. Vid 9-tiden kommer elen tillbaka och vi kan få lite värme. Hurra, vi bör slippa frysa, även om Nisse tar det säkra före det osäkra och hoppar ner i medhavd sovsäck.