På världens tak

Vi bjöd de engelska killarna på kaffe - de blev jätteglada


Klart att killarna ska fota jakar


Entrén till Qomolangmas (=Mt. Everest) naturreservat...


...som ligger på 5 248 meters höjd


Gott om böneflaggor vid entrén


Lunch på lokalt hak innan sista sträckan klaras av


Hit måste man åka och lösa biljett till Base Camp


Mt. Everest syns precis över Nisses huvud


Världens högsta berg; Mt. Everest


Framför base camp; tyvärr är det molnigt nu och vi
ser inte toppen

En tjeckisk klättrare som väntade på att få gå upp. Har senare
letat på nätet för att se om han lyckades, men inte hittat något.


Bra mobiltäckning vid base camp


Översikt av delar av base camp


Mannen i röda jackan har precis börjat skälla på Björn


Klart att killarna ska fota Mt. Everst (obs Nisses liggande
variant)


Middag åt vi här

Efter ett rätt långt uppehåll vid polisstationen för att fixa tillstånden, kommer vi så äntligen iväg mot Mt Everest. Det är en rätt lång bilfärd upp till basecamp, som är målet för dagens färd. På vägen träffar vi bla på två engelska killar som kört motorcykel från Katmandu till Lhasa, och nu ska till Basecamp innan de återvänder till Katmandu. Vägarna är dock överraskande bra, förutom de sista 10 milen. Vi viker då av från de asfalterade vägarna och ger oss uppför slingande grusvägar som går rätt upp i skyn. Inser i det läget att den 4-hjulsdrivna jeep vi tyvärr inte färdas i hade varit rätt bra att ha. Istället sitter vi i en liten minibuss och hoppas att det ska gå bra - som tur är gör det det.

Vi har dock tur med vädret; lagom till att vi kommer upp till passet där man kan se Mt. Everst så spricker molntäcket upp och vi får en fantastisk vy över världens högst berg. Känns rätt fantastiskt att vara så nära och samtidigt är vi enormt tacksamma för att vi slipper gå högre än vad vi nu befinner oss på. Ytterligare ca 3000 meter upp känns helt omöjligt med tanke på hur jobbigt det är att andas redan på 5200 meters höjd.

Väl framme i basecamp blir det en kortare resa med en större buss den sista biten. Man köper biljett, och får sen en viss tid på sig uppe i själva lägret innan det är dags för återfärd. Vi är rätt sent ute på dagen, och får endast en halvtimme på oss. Väl där, följer vi dock med övriga besökare och blir därför rätt överraskade när vi vid återkomsten till bussen blir fullständigt utskällda av en kinesisk man i 50-års åldern som anser att vi är usla människor som inte kan passa tiden - det kan minsann kineser! Märk väl att han endast är en av besökarna; chauffören och guiden garvar mest. Vi ler lite och försöker se lite lagom skamsna ut och till slut ger han sig.

Övernattning sker i ett kloster nära basecamp - 4900m meter över havet. Sömnen lär väl inte bli så god direkt.