Vinterutrustad moped

Variant av rattmuff

Oberoende av årstid och väderlek cyklar många eller åker någon slags moped här. Om vintern är det självfallet rätt kallt, men då har man kommit på lösningen med förmonterade vantar direkt på fordonet för att bli lite varmare. Efter komplettering med vanliga vantar blir det klart mera uthärdligt att åka. Enkelt men rätt listigt får man säga.

Fnurra på tråden?

Snurrigt värre

Många saker är extremt moderna här i stan, men inte allt. När det gäller alla kablar som hänger överallt har de liksom inte riktigt hunnit med utvecklingen för övrigt. Undrar vad som händer om de trasslar ihop sig?

Skridsko vid Miyun

Solig dag, fin is och nästan vindstilla.


Viss försiktighet vid spricka.


Genomskinlig is.


Nils på skridskor, Kinesiska muren kan urskiljas i bakgrunden (den går uppe på bergskammen)


Lokalbefolkningen håller på med lastning av is.

På väg till bilarna efter skridskoturen, majsodling på åkrarna.

Det har varit mycket kallt de senaste veckorna, kring -10 grader på nätterna. Vädret denna helg skulle bli några grader kallt och sol, så vi ville göra ett försök att åka långfärdsskridskor vid Miyun reservoarerna som ligger ca 8 mil nordöst om Beijing.

Vi fick en alldeles utmärkt dag med sol, näst intill vindstilla och några minusgrader. Isen var i det närmaste perfekt, blank kärnis ca 20 cm tjock. Det fanns en del sprickor och råkar men dessa kunde vi passera utan större bekymmer. Turen blev ca 14 kilometer, efter denna vet vi att det går att få riktigt bra skridskoåkning även i Kina. Mycket skönt att komma ut från stan och få lite frisk luft, helt klar så kommer det att bli fler utfärder till detta område.

Miyun är den största konstgjorda reservaren som förser Beijing med vatten, sjön är ca 2 mil lång med många vikar, området är totalt 188 kvadratkilometer. Det var inga andra än vi (Monika, Nils, Mats och Roger) som var ute på sjön, de få kineser som vi såg jobbade med att ta upp isflak från sjön. Vi vet inte vad de använder isen till men en gissning är nog att att det kan i samband med transport av fisk. Det låg många fiskodlingar på vägen upp till reservoaren.

Högsta vinsten

Som bekant är det ju detta år dags för OS här i stan. Att köpa biljetter dit är en rätt omständig process. Först hade de en försäljningsomgång i början av förra sommaren där biljetterna släpptes genom lotteridragning. Tanken var sedan att nästa omgång skulle hanteras genom "först till kvarn-principen" och att detta skulle ske via webben. Det datum som biljetterna släpptes kraschade webbsidan dock efter bara en halvtimme, så det blev att tänka om för arrangörerna och istället återgå till lotteri-principen. Vi skickade in vår önskelista i december, och idag fick vi följande besked:

We would like to thank you for your interest in applying for Beijing 2008 Olympic and Paralympic Games tickets. We are pleased to confirm that you have secured your place at some or all of your selected sessions after a random selection on the over subscribed sessions. You have been allocated the following tickets:

Athletics 2008-8-16, 19:00-22:40
Athletics 2008-8-19, 19:00-22:50

Man fick önska sig två grenar, och bägge fick vi biljetter till - hurra!

De grenar som vi då får se är bla. herrarna 100 meter final, avslutningen på damernas 7-kamp, herrarnas höjdhopp samt 110 meter häck för damer. Nu gäller det att de svenska hoppen sköter sin träning och håller sig friska och krya tills dess. Heja Sverige!

Motsatta budskap

Stolt mor klappar entusiastisk soldat

Det finns stora affischtavlor överallt i stan. De flesta är som hemma, dvs ren reklam för något, men det finns även en mängd ”inspirerande” budskap till innevånarna. Det kan vara allt från hylla socialismen (fast den är rätt svår att hitta här numera) till uppmaningar att göra sin plikt för landet. Den ovan talar om hur fint det är att vara med i armén, och texten är ungefär ”att vara en soldat är varje människas plikt, du ska vara entusiastisk för att vara i armén”. Bredvid den sitter liknande tavlor för flottan och flygvapnet, men tre meter därifrån finns reklam för det snart färdigbyggda shoppingkomplexet ”Solana – the first lifestyle shopping mall in China”. Shop until you drop liksom. En ganska så bra sammanfattning av var Kina befinner sig just nu som land; mellan två världar.

En kurs till avklarad

Födelsedagsbarnen Liu Li och Ashley

Nu har jag gått klart den andra nivån på kinesiska skolan. Den sista dagen råkade det dessutom var både vår lärares och en kurskompis födelsedag, så vi åt tårta och firade dem. Efter det så bjöd vi våra två lärare på lunch på en trevlig italiensk restaurant som heter Assaggi. De har ett litet ”uterum” mitt i matsalen och där kunde vi se de vackra snöflingorna falla. Ett av födelsedagsbarnen kommer från Texas, och det var första gången som hon upplevde snö på sin födelsedag.

Vad gäller själva språkstudierna så går det definitivt framåt, fast med små, små myrsteg. Nu kommer jag att köra lite privatlektioner ett tag istället för att gå på grupplektioner; jag tror att det passar mig bättre nu när jag kommit en bit framåt och inte är fullständig nybörjare längre.

Lite 保龄球 kanske?

Bowlande kineser i massor

I helgen var vi iväg och spelade lite bowling. Själva stället ligger rätt nära där vi bor och de har 100 banor totalt (50 på varje våningsplan). Nisse hade varit där med jobbet tidigare, men då var det en vardagskväll och inte alls särskilt många människor där. Detta gäller tydligen inte alls på helger blev vi snabbt varse, för det var tämligen fullt med kineser överallt. Så fullt att de inte hann gå runt med serveringsvagnen, så istället för att köpa öl från den så fick vi gå till baren själva. Life is tough! Tecknen ovan utläses förresten baolingqiu för er som undrade - tonerna kan vi lämna därhän.

Bra och dåliga saker

Livets nödtorft, Swedish style

När man bor och lever här så måste man klara av en massa vardagliga saker. Många av dessa är oväntat enkla, medan andra är otippat svåra. Till den första kategorin hör tex att köpa flygbiljetter; man ringer till en resebyrå (som talar utmärkt engelska), och de fixar bästa och billigaste biljetten och levererar den till din dörr samma dag. Ett annat är när man tar ut pengar i bankomaten får man direkt ett SMS som talar om att uttaget skett. Jag blev även positivt överraskad när vi gick till optikern. Jag bär ju linser och hade tagit med mig ett förråd som skulle räcka 6 månader, men nu var det slut på dem. Vi gick in till en optiker och visade upp den tomma förpackningen och vips trollade de fram samma sort, med rätt styrka och allt. Hemma brukar jag få vänta några dagar för de måste beställas. Billigare var de dessutom.

OK, vad är då exempel på jobbiga saker? Jo, när man ska betala för något i ett varuhus eller var det nu är så ska man först gå till butiksdisken. Där skriver de ut ett papper för hand i tre ex, du får ett av dessa och traskar sen iväg till ”centralkassan” för betalning. När detta skett får du tillbaka pappret, handstämplat och stiligt, och går därefter tillbaka där du har dina varor. Pappret lämnas tillbaka och byts mot det du köpt. Omständligt och tidsödande? Absolut!

Ett annat färskt exempel är följande: det var dags för både mig och Nisse att ta den tredje vaccinationssprutan för Hepatit B(resten hann vi med innan vi for iväg). Vi beställde därför tid hos Beijing United Hospital och hade någon slags förhoppning om att det inte skulle ta så lång tid (typ som hemma ungefär). Nix pix! Man måste skrivas in ordentligt (trots att vi bägge var inskrivna sedan tidigare), man ska först träffa sköterskan som ska väga och mäta dig (?!?), sen får du gå ut och vänta på läkaren som sedermera går igenom hela din medicinska historia innan han lyckas komma fram till att det nog är den tredje Hep B sprutan vi ska ha. Ja, ja… jag har aldrig sagt att tålamod var en av mina mera framträdande karaktärsdrag och hela äventyret tog ca 2 timmar.

När denna pärs var avklarad så for vi iväg till IKEA för att klara av inköpen av livets nödtorft. Inalles gick kalaset ovan på 741 RMB, vilket jag gissar är billigare än vad grejorna kostar hemma

Intryck från resan

Kambodjas flagga


Nisse tar igen sig


Turisterna väntar på solnedgången...


... som blev rätt OK

Ett samlat intryck efter resan är för min del att landet känns mycket fattigare än vad jag hade förväntat mig. Landet har varit hårt drabbat av krig och konflikter i modern tid; dels Vietnam-kriget och USA:s bombningar av Kambodja. Efter det så kom ju ytterligare hårda prövningar under de Röda Khmerernas tid vid makten. Trots att det har gått ca 30 år, är det svårt att skönja någon nämnvärd ekonomisk utveckling. Den inhemska valutan tex är i teorin riel, men den används knappt; istället är det USD som gäller överallt.

Intrycket är självfallet starkt begränsat av att vi enbart besökte vissa delar av landet, men vi såg t ex knappt några industrier eller byggkranar där. Det är svårt att undvika att jämföra med Beijing, där det ju pågår en enorm aktivitet. Det politiska livet i Kambodja är dessutom enormt korrumperat (gäller säkert även Beijing) och följande står att läsa i Lonely Planets guidebok om landet:

”The depressing reality of politics in Cambodia is that the political elite have consistently and wholeheartedly betrayed the long-term interests of the people for short-term personal gain. That Cambodia has made progress in spite of its government and not because of it comes down to the Cambodian people: their tenacity, good humour and instinct for survival”.

Man får verkligen hoppas att de lyckas med att bygga upp välståndet i landet så att det blir lite drägligare levnadsvillkor för befolkningen framöver.

Resrutten genom Kambodja

Barn vid Tonle Sap sjön, nära Siem Reap, Kambodja


Vietnamesisk båtbefolkning vid Tonle Sap


Baljpojke på djupt vatten långt från land


Hotell Raffles i Phnom Penh


På FCC (=Foreign Correspondents Club). Observera
den svenska flaggan till höger - mera lila än blå...


Munkar vid Mekongfloden


Kröningssalen i det kungliga palatset

Den 26:e december lämnade vi ett allt kallare Beijing för att fara till Kambodja. Vi hade två medresenärer; Nisses kollega Mats samt en kamrat som heter Jami. Vi anlände framåt kvällen till ett varmt och fuktigt Phnom Penh – skönt! Taxi till hotellet, och ett snabbt besök på rummet innan vi gick ner till baren för att inta vår ”fria drink”. Hotellbaren var ganska så tom, men på scenen stod Tom Jones… ja, inte den ”riktiga” förstås, men en mycket skicklig asiatiskt imitatör. Kul!

Dagen efter var det sovmorgon och en kort promenad på stan innan vi satte oss på bussen. Bussresan tog drygt fem timmar och tog oss till Siem Reap, som är staden som ligger precis nära tempelområdet Angkor (mer om det längre ner på sidan). Förutom att besöka templen hann vi även med en liten båtfärd på Tonle Sap, som är den största insjön i Sydostasien. Fyra nätter stannade vi i Siem Reap innan vi flög tillbaka till Phnom Penh på nyårsafton.

I Phnom Penh tillbringade vi två hela dagar. Vi bodde på Raffles Hotell och själva nyårsafton deltog vi i hotellets festligheter. Riktigt kul och bra fart på gästerna! Dagen efter var vi av någon anledning lite trötta, och istället för att följa den tänkta planen med diverse sevärdheter så tillbringade vi hela dagen vid poolen… Sista dagen blev istället en rätt komprimerad historia med besök på bl.a. Dödens fält, Nationalmuseum samt det Kungliga palatset.

Dödens fält

Huvuden ordnade per kön och ålder


Minnes-stupa vid Choeung Ek,
fylld med huvuden


Tortyrcentret S-21 (Tuol Sleng) var från början en skola


Tavla efter tavla med bilder på offer


Celler där fångarna kedjades fast vid tortyren

Jag har försökt samla mig för att skriva det här avsnittet, men det känns ändå tungt att ge sig på. Tar lite bakgrundsinformation; under åren 1975 till 1979 var det de Röda Khmererna som hade makten i Kambodja. Deras mål var att på mycket kort tid bygga upp en slags agrar kommunism, utan städer, klasser, privat egendom, pengar eller kontakt med omvärlden. De tågade in i Phnom Penh den 17 april 1975 och började tämligen omgående att helt tömma staden och förflytta dess befolkning till landsbygden. Många svalt ihjäl av enormt svåra umbäranden, medan andra föll offer för ett ofattbart folkmord. Uppgifterna om hur många som dog under denna period varierar kraftigt; från 1,5 upp till 3 miljoner människor. Vilket som är mest rätt spelar ingen roll riktigt – det är lika ofattbart ändå. Kambodjas befolkning uppgick vid den tiden till drygt 7 miljoner innevånare.

En av de mest kända platserna på Dödens fält är Choeung Ek, där man hade ihjäl ca 17,000 människor. Här har man uppfört en minnes-stupa, där drygt 8,000 skallar, sorterade efter kön och ålder, lagts fullt synliga. Människorna fördes hit oftast efter att de hade torterats på det ökända fängelset S-21, eller Tuol Sleng som det också heter. Man gjorde ingen som helst åtskillnad mellan män, kvinnor och barn – alla var skyldiga till ”brott” och avrättades. S-21 var innan dess en skola, men gjordes om till fängelse och tortyrcentrum. Idag är S-21 ett museum och en mycket sorglig plats att besöka. Precis som nazisterna så var de Röda Khmererna mycket noga med att föra exakta register över dem man hade ihjäl. Varje fånge som passerade igenom S-21 fotades, ibland både före och efter tortyren. Att se dessa foton, rad efter rad, gör att man får en klump i bröstet och att det blir svårt att andas. De besökare som är där nu går omkring tysta och betraktar det hela. Det är omöjligt att inte blir djupt gripen och berörd av det ofattbara som hänt här.

Vår tids turister i Kambodja besöker oftast tempelområdena kring Angkor Wat samt även Dödens fält. Denna fruktansvärda tid och de spår den lämnat efter sig har på något sätt blivit en turistattraktion bland andra. Utanför står de obligatoriska säljarna av krimskrams, tiggare samt tuk-tuk mopeder. Alla vill ha dollar. Vid Choeung Ek finns en souvenirbutik, där man kan köpa T-shirts, DVD-filmer samt diverse annat krafs. Det hela känns lite osmakligt, men jag antar att vi inte riktigt har rätt att fälla sådana omdömen. Vi har till skillnad från den kambodjanska befolkningen inte själva varit drabbade och vi har gott om pengar i plånboken.

Under resan i Kamboda läste vi boken "Pol Pots leende" av journalisten Peter Fröberg Idling . Den beskriver hur fyra svenskar lyckades resa runt i landet mitt under den värsta tiden, utan att märka att ett folkmord pågick. Författaren ställer frågan: hur var det möjligt? Den är mycket intressant och kan definitivt rekommenderas.

Angkor

Entrén till staden Angkor


Väktare utanför entrén till Angkor


Angkor Wat, bro till huvudentrén till vänster


Angkor Wat, Monika och Jami med vår excellenta guide


Bayon templet


Buddha i Bayon templet


Ta Prohm templet, djunglen återtar marken


Banteay Srei, litet vackert tempel i rödaktig ton

Den främsta anledningen till att så många turister åker till Kambodja är sannolikt för att besöka tempelområdena kring Angkor. Det finns med på UNESCO:s världsarvslista och är ett område på ca 400km2 med drygt 100-talet tempel. Många är dock mycket förfallna och består mest av stenhögar. I andra fall är de restaurerade och man kan ana den forna prakten. Som besökare slås man av hur enormt stora och mäktiga många av byggnaderna är, samtidigt som de enskilda detaljerna på olika väggar och tak kan vara hur små som helst.

Det allra största templet är Angkor Wat (wat = tempel på khmer), som är världens största religiösa byggnad. Under de tre dagarna vi besökte området hann vi med att se 5-6 tempel. Lite avtagande marginalnytta blir det efter ett tag; det blir liksom ”yet another temple”. Sista dagen gick vi dock upp i ottan för att fara tillbaka till Angkor Wat och titta på soluppgången. Tyvärr så visade det sig bli den enda molniga dagen under vårt besök, så själva solens uppgång gick tyvärr inte att se. Den tänkta påföljande ballonguppstigningen avbokade vi dock, vilket naturligtvis var lite snopet.

Khmerriket hade sin storhetstid under ca 600 år, från början av 800-talet till början av 1400-talet. Det var under denna period det i särklass största riket i Sydostasien, och själva huvudstaden Angkor uppges ha haft runt en miljon innevånare vid tiden för Stockholms grundande under 1200-talet. Rikets huvudstad flyttades sedan till Phnom Penh under 1400-talet och området med dess enorma tempelbyggnader började förfalla och ätas upp av djungeln. På 1860-talet ”återupptäcktes” området av fransmännen enligt den officiella, franska versionen av historien. Självfallet hade den inhemska befolkningen hela tiden full koll på att området fanns, även om det förföll mer och mer med tiden. Hur som helst så har olika nationer varit med och restaurerat olika tempel; ett flertal arbeten pågår även nu.

Skidresa (Wanlong)

Skidbacken från hotellet


Kineserna åker rulltrappa, sedan nedfart i barnbacken.


Ingen trängsel i backen, inga liftköer.


Buss nr 2, denna funkade hela vägen hem.

Två dagar före julafton var det så dags att prova skidorna i Kina. Skidor, både slalom och längdskidor fick följa med i containern så det känns bar att åka med den egna utrustningen. Resan gick till Wanlong Ski Resort grabbresa med folk från jobbet och en del andra Svenskar, totalt var vi 10 st. Vi blev hämtade utanför jobbet och resan skulle ta ca 4.5 timmar, efter ca 2 timmars färd dog bussen. Vi vågade inte sitta kvar inne i bussen på den hårt trafikerade motorvägen, vi ställde oss vid sidan och inväntade en ny buss. Föraren sa att det skulle ta ca 30 minuter att få fram en ny buss, vi trodde inte mycket på detta utan började trösta oss med olika drycker. Förvåningen var stor när den nya bussen dök upp efter ca en halvtimma och färden kunde gå vidare.

Skidorten ligger en höjd av ca 2200 m och har en fallhöjd på ca 450 meter. Normalt finns det endast kanonsnö i backen. Eftersom det är mycket torr luft på vintern kring Beijing så funkar det bra med konstsnö, den är inte lika hård och isig som i Sverige. Skidåkningen var faktiskt över förväntan, backarna är bättre än i Sälen så att det funkar alldeles utmärkt att få lite åkning under en helg. Det får bli fler resor till denna backe.

Toppstugan var en liten timmrad alpstuga som sålde Nudlar och varm Choklad, det var gott att värma sig med choklad eftersom det var ganska blåsigt och ca -10 grader på toppen.

Ljusshow på river Li

Ljusshov på River Li, publiken i förgrunden.


Fiskargubbar på floden.


Fler fiskargubbar.

Statister går på vattnet, kläder med inbyggda lysdioder.

Gumman på månen.

Som en del av vår team building besökte vi en spektakulära show på river Li, ett enormt antal statister, över 500 st deltar varje kväll i spektaklet. Åskådarna sitter vid stranden precis vid floden och skådespelarna åker båt och olika farkoster på vattnet. De lägger även ut bryggor och så att det ser ut som att en del går på vattnet. Handlingen baseras på en känd kinesisk saga om en flicka som skall bli bortgift till en fiskargubbe eller något liknande. Jag förstod ingenting av handlingen med det är ändå en fantastisk upplevelse med alla skådespelare och intressant musik, det blir en kraftfull kör med alla statister. Omgivningarna till floden är också fantastisk med bergen i bakgrunden som är belysta i olika färger.

Showen är resigerad av Zhang Yi Mou, det är samma person som kommer att göra invigningen till OS i Beijing, så att detta är nog en liten försmak av vad som skall komma.

Guilin

Gruppbild vid River Li


Färd på floden, sockertoppsbergen i bakgrunden.


Glada kamrater i arbetartröjor.

Team building med jobbet i Oktober. Efter att en ny enhet bildats på jobbet så var det dags för en utfärd med lite team building aktiviteter. Resan gick till södra Kina med Guilin som mål, detta är en plats som lockar många turister med de vackra vyerna över sockertoppsbergen och båtfärd på river Li.