Ännu en resa norrut

Entré till festivalområdet


Mästerfotografen Nils


K-märkt hotell


Innergård


Hotellets bidrag till sub-kulturen "roliga kinesiska
skyltar"


Inspirerande herrar


Kända ledare som bott på hotellet

Även denna helg gjorde vi en resa norrut, denna gång till Harbin som ligger knappt 100 mil nordöst om Beijing. Varför, kan man ju undra; kyla är ju inte direkt något som varken jag eller Nisse är särskilt förtjusta i. Den stora attraktionen med Harbin är dock den årliga Is -och Snöskulpturfestivalen som hålls i januari, och den enda anledningen till att man vill sätta sin fot där mitt i smällkalla vintern. Klimatet påverkas av närheten till Sibirien och medeltemperaturen på vintern är knappa minus 17 grader. Det kändes. Det var kallt. Det var verkligen väldigt kallt. Det var helt enkelt så in i h-e kallt, och det är många år sedan vi frös så mycket som vi gjorde denna helg.

Vi tog flyget lördag fm och efter ca 1 1/2 timmes resa landade vi i Habin. Taxi in till stan, men redan här går det snett. Taxichaffisen har nämligen riggat sin mätare och kilometrarna går i dubbelt så snabbt som de borde. Dock är vi lite luttrade sedan förut och vid ankomsten till hotellet tog Nisse till det beprövade tricket att ta foto med mobilen på killens förarbevis (som alla precis som i Sverige måste ha uppsatta synligt). Då blev killen om väntat jätteskraj och vill helt plötslig inte ha något betalt alls. Till slut enas vi om en rimlig summa och går in på hotellet för att checka in.

Hotellet vi ska bo på heter Harbin International Hotel och byggdes redan 1937 av någon rysk kommunistarkitekt. Under åren ha flera kända kinesledare, inklusive Mao, bott här. Tyvärr visar det sig att personalen nog sitter fast rätt djupt i den kommunistiska känslan för service.

Vi har förbetalt rummet och har med oss en voucher som vi räcker fram. På denna står både mitt och Nisses namn, men på deras bokningslista (som det tar dem dryga 10 minuter att hitta) står bara mitt namn. Stor förvirring utbryter. Efter ytterligare 10 minuter kan de möjligen gå med på att även han kan få bo där. Sen vill de ha en "deposit". Nix säger vi; rummet är ju betalt i förväg. "Men, säger dom, i rummet finns ju en minibar och tänk om ni börjar dricka sprit allt vad ni orkar och dessutom ringer utomlands". Vi börjar nu ledsna på det hela och förklarar med stor tydlighet att vi inte är intresserade av varken minibaren eller telefonen. De skickar då raskt upp en ur personalen som blixtsnabbt tömmer hela kylskåpet samt stänger av telefonenför utgående samtal. Efter en knapp halvtimme är rummet sedan ok för oss att beträda. Pust!

Rummet visar sig sedan bestå av 2 rätt stora rum, där det yttre rummet nog främst använts som rökrum. Att det luktar urk är rätt givet. Tyvärr har vi även fönster mot en inomhusgård, och därför ingen möjlighet att få in lite frisk luft. Bara att bita ihop och se det som en intressant kulturupplevelse således.

Efter ett snabbt ombyte, där alla varma plagg vi har med oss tagits på, går vi åter ner till receptionen för att få hjälp med en karta, samt vägbeskrivning till isutställningen. Dumt tänkt av oss; vi borde förstått bättre efter den miserabla incheckningen. En karta säger de ska finnas på rummet; Nisse går och kollar men ingen karta finns. De säger sig då vara villiga att sälja oss en karta för 4 yuan och kommer då med en vanlig turistkarta med annonser etc som nog borde vara gratis. Dessutom bara på kinesiska, och personalen verkar inte heller någonsin ha sett en karta förut för de kan knappt peka ut var hotellet ligger. När vi sedan frågar var isutställningen är blir de helt ställda och går fullständigt bet på uppgiften. De verkar knappt ens begripa att det är en isutställning på gång. Då vi tagit med några utrivna sidor ur en tidning med bilder på isskulpturer lyckas vi till slut få dem att förstå och att skriva ner namnet på stället på en lapp. Lagom irriterade ger vi oss ut för att leta taxi med lappen i högsta hugg.

Det finns inga lediga taxi. Efter 20 minuters letande fryser vi som satan. Äntligen en som stannar. Vi visar lappen; han skakar på huvudet och kör vidare. En stund senare; nästa bil stannar, kollar in lappen och väser "100 yuan". Vi slänger igen dörren. Nästa bil stannar; nickar när han får se lappen och vi hoppar in. Äntligen! Efter några meter vill han dock se lappen igen, och skakar då på huvudet. Svänger runt hörnet och stannar samt gestikulerar att vi ska hoppa ut. Vi gör så och börjar nu undra om vi någonsin ska få se några isskulpturer. Efter ytterligare en stunds irrande hittar vi äntligen en taxi som är villig att köra oss dit. Han vill ha 40 yuan vilket vi snabbt säger OK till. När vi väl kommer fram står mätaren på knappt 20 yuan, så ca dubbelt upp för honom. För oss gällde det dock att överleva, så det är väl ok även om man är lite allmänt förbannad på den totala laglösheten.

Efter att ha besökt isutställningen och frusit som hundar lyckas vi hitta en taxi tillbaka. Han vill ha 50 yuan, men vid det här laget har vi resignerat och säger ja. Väl tillbaka på hotellet blir det ett varmt fotbad innan vi ger oss ut för att hitta lite mat. Här vänder det dock och blir positivt; den restaurang vi planerat att äta på visar sig helt otippat ligga granne med hotellet och vi behöver bara gå 50 meter. Stället är en gammal rysk restaurang som heter Portmans och vi äter rysk kaviar samt biffar som är helt ok. Mätta drar vi oss sen tillbaka till vårt inpyrda hotellrum. En rätt jobbig dag, fast avslutningen var bra.